[Index]

Olof ERIKSSON (1642 - 1719)

Klockare Änge 3 Lockne

Six Generation Ancestors Table

b. abt 1642

+. (1) Kerstin Sjulsdotter

+. (2) Märit Andersdotter

m. (3) abt 1685 Karin PERSDOTTER (1661 - 1741)

d. abt 1719 aged 77

Events in Olof ERIKSSON (1642 - 1719)'s life
Date	Age	Event	Place	Notes	Src
abt 1642		Olof ERIKSSON was born		63 år gl 1705	101
aft 1670	28	Death of father Erik OLOFSSON
Nov 1671	29	Other Event	Änge 3, Lockne (Z)	Note 1	1081
abt 1672	30	Birth of son Olof Olofsson Hake		24 år gl ca 1696	101
abt 1676	34	Birth of daughter Märet Olofsdotter		20 år gammal ca 1696	101
29 Nov 1676	34	Other Event	Änge 3, Lockne (Z)	Note 2	1092
May 1683	41	Other Event	Änge 3, Lockne (Z)	Note 3	804
May 1684	42	Other Event	Änge 3, Lockne (Z)	Note 4	804
abt 01 May 1684	42	Birth of son Barn NN	Svedje, Sunne (Z)	Oäkta	804
Oct 1684	42	Other Event	Änge 3, Lockne (Z)	Note 5	804
abt 1685	43	Birth of daughter Brita Olofsdotter		20 år gl 1705	101
abt 1685	43	Married Karin PERSDOTTER (aged 24)		Note 6
26 May 1685	43	Other Event	Änge 3, Lockne (Z)	Note 7	816
26 May 1685	43	Other Event	Änge 3, Lockne (Z)	Note 8	816
Oct 1687	45	Other Event	Änge 3, Lockne (Z)	Note 9	730
abt 1691	49	Birth of son Per Olofsson		14 år gl 1705	101
abt 1691	49	Birth of daughter Ursilla OLOFSDOTTER		14 år gl 1705	101, 849
Apr 1691	49	Other Event	Änge 3, Lockne (Z)	Note 10	683
Sep 1694	52	Other Event	Änge 3, Lockne (Z)	Note 11	797
Nov 1695	53	Other Event	Änge 3, Lockne (Z)	Note 12	684
Sep 1698	56	Other Event	Änge 3, Lockne (Z)	Note 13	1089
01 Jan 1700	58	Other Event	Änge 3, Lockne (Z)	Note 14	778
Apr 1700	58	Other Event	Änge 3, Lockne (Z)	Note 15	778
Apr 1702	60	Other Event	Änge 3, Lockne (Z)	Note 16	708
Sep 1702	60	Property	Änge 3, Lockne (Z)	Note 17	708
02 Jan 1703	61	Other Event	Änge 3, Lockne (Z)	Note 18	706
Apr 1705	63	Other Event	Änge 3, Lockne (Z)	Note 19	709, 1078
Apr 1705	63	Other Event	Änge 3, Lockne (Z)	Note 20	709
01 May 1705	63	Other Event	Änge 3, Lockne (Z)	Note 21	709
Sep 1705	63	Other Event	Änge 3, Lockne (Z)	Note 22	709
16 Apr 1706	64	Other Event	Änge 3, Lockne (Z)	Note 23	637
abt 1719	77	Olof ERIKSSON died		Sista nattvard 7 Sep 1718	204

Note 1: Döms återbetala 16 Rdr resterande på ett lån av Måns Jönssons styvfader i Änge för vilket Måns haft 1 tld i underpant.

Note 2: Böter 3 Mk för att inte ha bistått Hållmästaren Anna Jonsdotter i Bleka med skjuts till Hr Generalen och Guvernören.

Note 3: Begär att Högåkern bör lyda under hans hemman eftersom det pantsatta tunnlandet är löst med 29 Rdr och i enlighet med dom d 13 Nov 1669. Huruvida Högåkern bör vara en del av det pantsatta tunnlandet tvistas och döms till syn.

Note 4: Döms för lägersmål och avlat barn med Märit Andersdotter i Svedie och Sunne socken. Han till 40 och hon till 20 Mk böter. Barnet fött omkring 1 Maj 1684. Då synden begicks var han ogift.

Note 5: Änkan Brita Mårtensdotter i Tand har stämt Olof för att ha anklagat henne för stöld. Olof har hos brodern Anders i Rise förebråtts för ett lägersmål och svarat att det förvisso är sant, men att han därför inte nödvändigtvis skall förskjutas av sitt eget folk. Samtidigt har Olof sagt till Anders hustru Lisa att hennes systrar har väl också dragit upp särken, men vill nu mena att han syftat på en annan Brita som tidigare dömts för lägersmål. Men brodern Anders dräng och piga vittnar mot Olof och han tvingas erkänna att han anklagat Brita för stöld av en särk men att han kan bevisa att han hört det av två sagesmän, Brita Olofsdotter i Sinnberg (hans svärmor) och Ingeborg Olofsdotter i Gärde. Rätten skjuter upp målet till nästa ting då Olof skall bevisa sina sagesmäns utsagor.

Note 6: Han ogift Maj 1684, Gift Maj 1685

Note 7: Stämd av Brita Mårtensdotter i Tand för förtal. Olof skall ha sagt att hon för 28 år sedan då hon var 10-12 år gammal stulit en särk av sin svärmors syster Ingeborg. Vittnen hörs och det visar sig inte finnas någon grund för detta men eftersom både Olof och hans svärmor Brita Olofsdotter i Sinnberg försökt bevisa detta så döms de båda till varsina 40 Mk böter. Upprinnelsen till detta kan vara ryktet att Olof lägrat sin piga.

Note 8: Anklagar sergant Samuel Lindahl som haft logi hos honom för tre orsaker. 1) att han förrra sommaren blivit slagen med en grankäpp, förföljt honom in i hans stuga. 2) en natt kommit och hotat honom och hustrun så att de fått ta tillflykt i granngården. 3) vid gravölet efter hans svärfader försökt få honom ur säng att dricka med honom vilket Olof nekat och då bett honom läsa för sig och hotat honom till livet. Flera vittnen hörs och serganten döms 1) för hemgång till 40 Mk och för två slag med käppen till 6 Mk böter. Avseende 2) skjuts målet upp då ett vittne inte är hemma och avseende 3) anser rätten att det varit ett fyllebråk och då seganten varit bjuden så tar man inte upp detta dom.

Note 9: Tilltalas för att ha stulit bräder ifrån ett loft på kronohemmanet i Forsta, hos Per Christophersson men påstår det bara varit en tälning som tidigare varit bänk. Hans dräng som det sett är inte närvarande och hustru Karin som det angivit är i Norge så målet skjuts upp.

Note 10: Tillstår att han 1688 tom 1690 brukat Lars Olofssons i Grönviken gammeldrohl mot att han uppröjt och uppsatt en lada. Anses ha genom sitt arbete förtjänat det han fått men drolet skall hädanefter brukas av Grönviken.

Note 11: Lars Falks änka Anna Mårtensdotterstämmer Olof för att han intagit halva Högåkern. Olof hävdar att det tillhör hans hemman efter syn och dom 1683 då det varit pantsatt och återlämnats. Rätten dömmer till Olofs fördel och parterna att hållas till den tidigare domen.

Note 12: Döms ersätta de medel som försvunnit ut Locke kyrkokista, 72 Dr Smt. Kista bedöms vara med åverkan så bruten att det kunde gå att skaka ut pengar. Han döms inte för stölden i sig men för att ha hanterat nyckeln till Sakristian ovarsamt genom att den hängt på hans vägg och vem som helst kunnat ta den därifrån.

Note 13: Christopher Nilssons kronohemman i Byn 1 5/6 tld har vid syn visat 82 Dr Smt brist vilket Olof Ersson och Per Christophersson borgat för dess tidigare åbo Lars Falk. Borgenärerna vill skjuta skulden till Falks sterbhus men rätten håller sig till löftesmännen som caverat och är ”Kungl Majts Män”. De får söka Falkens sterbhus det bästa de gitter.

Note 14: Skriver på en borgen för mönsterskrivaren Hans Klockhof (hans måg), tillsammans med Jon Nilsson i Nordanberg och Peter Klockhof. Tillstås vid tinget i April 1700 som finner dem vara solventa skattebönder.

Note 15: Förenas med Kyrkovärden Olof JONSSON i Bleka i en tvist om en slått, så att de bärgar den vart annat år.

Note 16: Probstan Langs sterbhus uppbuder Eriks hemman för den skuld på 72 Dr Smt han dömts betala för de försvunna medlan i Lockne kyrkokista. Erik protesterar och ber om inhibation då han dels anser sig felaktigt dömd och vill lägga skulden på kyrkovärdarna Per i Ångsta och Olof JONSSON i Bleka, och dels för att han överklagat och väntar på överhetens utslag. Men rätten lägger sig inte i detta och executionen skall genomföras om han inte kan betala. Hemmanet uppbudes 1a gången.

Note 17: För kyrkan upbudes klockarens hemman 2a gången.

Note 18: Ger svågern Hans Klockhof borgen för ev skuld efter Klockhåfs fader. Stadfästs i rätten i Oct 1703

Note 19: Olof har med hjälp av svågern Mönsterskrivaren Hans Klockhof överklagat 1695 års dom, där han dömts för ovarsamt hanterande av nyckeln till Lockne kyrkokista och därmed förorsakat stölden av 72 Dr Smt. Då han dömts ersätta detta har execution genomförts och han har fått all sin egendom utmätt. Överklagan har gått via Svea Hovrätt och Kungl Senaten och har nu återremitterats till häradsrätten pga de ny skäl som Olof presenterat. Genom många vittnen försöker han visa att kyrkvärdarna Olof JONSSON i Bleka och Per Persson i Ångsta illa hanterat kyrkans medel, och själva haft full tillgång till kistan där de lagt in och tagit ut pengar som sedan bokförts utan att varken klockaren eller prästen det kontrollerat. Mellan raderna anklagas de för att ha försingrat pengarna och att någon enskild stöld aldrig ägt rum. Ett vittne är på resa och väntas hem inom kort. Därför skjuts vidare förhandling till extra ordinarie ting som redan finns utsatt till 1 Maj.

Note 20: Har tillsammans med Per Kristophersson i Forsta borgat för Lars Falk och hans barn i Änge som brukat kronohemmanet Byn 1 5/6 tld (del av nr 3). Dessa har under 16 års tid byggt hemmanet men byggnadskravet och räntan som varit 142 Dr Srmt brister med 65 Dr Srmt. Falkens arvingar åläggs att betala detta kontant till borgenärerna om de inte kan förenas på annat sätt. Hemmanet blir tills vidare löftesmännens säkerhet. Löftesmännen skall svara för att hemmanets brister fullgöres.

Note 21: Fortsättning från förra ting. Olof Eriksson har överklagat den dom från 1695 då han ensam döms för att förskingrat 72 Dr Smt (ca 18 000 kr eller en dåtida årslön) ur kyrkokassan. Nu fortsätter rannsakningen och många vittnen hörs. Kyrkovärdarna Pär Pärsson i Ångsta och Olof JONSSON i Bleka anses nu i stället vara ansvariga för detta då det varit de ensamt som ansvarat för nycklarna, skött inläggning och uttag ur kistan och brustit i sin redovisning. Hovrätten tillställs protokollet för slutlig dom och kyrkovärdarnas egendom sätts under tiden i kvarstad.

Note 22: Stämt Lars Mårsson i Bjärme. Olof har 1678 betalt 8 1/2 Rdr till Lars företrädare för ett änge som Lars senare återvunnit. Nu vill Olof ha igen pengarna. Men rätten menar att detta redan är avdömt befattar rätten sig inte med detta utan hänvisar Olof till överklagan å högre ort.

Note 23: Kyrkovärdarna Olof JONSSON i Bleka och Per Persson i Ångsta stäms av Klockaren i Änge Olof ERSSON som vill ha ersättning för rättegångskostnader, 240 Dr Smt, vid härads och lagmans tingen samt hovrätten och kungl senaten, angående tvisten dem emellan rörande de 72 Dr Smt som bortstulits från kyrkokistan. Kyrkovärdarna påstår att de inte stämt eller anlitat Klockaren vid hovrätten och senaten, inte heller hans svåger Hans Klockhof som deltagit. Rätten dömer skäligt att kyrkovärdarna skall betala omkostnaderna för lagmanstinget och detta ting med 30 Dr Smt men de övriga får Olof Ersson stå för då han själv fälldes vid tinget 1695 för att genom vårdslöst hanterande av kyrkonyckeln förorsakat stölden, (trots att han 1705 friats för detta).

Source References:

101. Type: A, Abbr: Husförhörslängd, Title: Lockne AI:1 1695-1717

- Reference = Lockne (Z) AI:1 (1695-1717) Bild 980 / sid 185 (AID: v114816.b980.s185, NAD: SE/ÖLA/11074) (Name, Title)

- Reference = Lockne (Z) AI:1 (1695-1717) Bild 980 / sid 185 (AID: v114816.b980.s185, NAD: SE/ÖLA/11074) (Birth, Date)

204. Type: A, Abbr: Husförhörslängd, Title: Lockne AI:2 (1718-1727)

- Reference = Lockne (Z) AI:2 (1718-1727) Bild 680 / sid 123 (AID: v114817.b680.s123, NAD: SE/ÖLA/11074) (Death, Date, Place)

637. Type: Häradsrätt, Abbr: Jämtlands domsagas häradsrätt AI:27 (1706-1706), Title: Jämtlands domsagas häradsrätt AI:27 (1706-1706), NAD: SE/ÖLA/10822

- Reference = Jämtlands domsagas häradsrätt (Z) AI:27a (1706) Bild 2130 / sid 206 (AID: v407047.b2130.s206, NAD: SE/ÖLA/10822) (Other Event, Date, Place)

- Notes: 8: I anledning af vällofl lagmansrättens remiss d 13 Decembr sidsl’ne hade klåckaren Olof Ersson i Enge låtit instämma kyrkiovärderne Ol Jonsson i Bleka och Pär Pärsson i Ångsta, för dhe expencer han måst sig kåsta, uthi den dem emellan varande långeliga tvist, angående de utur Låckne kyrkiokista bortkomne 72 Dr 12. 7. Smt då på Olof Erssons vägnar Mågen Munsterskrifvaren Hans Klåkhof inlade expenseräkningen på 240 Dr 31. Smt af fvilka 213 voro för action, så vijd häradsrätten, som i hög kungl håfrätten och höga kongl senaten, de öfriga vijd lagmansrätten och nu på detta tinget, till 33 Dr 25. Smt, påståendes, at såsom Kn medelst deras förfarande voro till denne process vållande, att och de måtte desse expenser umgiälla, lijkmätigt 692 åhrs kongl stadga om nya skiähl. Kn sv’de at de alldrig hade citerat Ol Ersson till Kongl håfrätten el kongl senaten, uthan han först gådt dijt och de skriftel sig förklarat och med Påsten öfversänt, till lagmanstinget stämde de allenast Ol Ersson, men intet Klåckhåf och dy kunde för honom han inga resepenningar fodra. Klåkhåf sv’de at de inte skolat först vinglat saken, och så oriktigt samt vårdslöst hanterat kykians medell, hvarigenom som de orsakadt denne processen, dy måste de och beståå omkostnaden. Parterne demonstrerades sakhens sammanhang och at de å bägge sijdor voro vållande till denna action, derföre skulle de icke heller med expencerne spänna allt för högdt och så medelst den ena ruinera den andra, förmentes ty till förlikning, hvar till som de eij kunde förmås, dy öfverlades detta, och skiäligdt fans, att som Ol Ersson 695 är för den skuld dömd till desse penningar betalning, after han vårdhlöst hanterat kyrkionyckelen, hvarigenom det hölts före, at någon dhen uttagit och bortstulit medlen, och såleds förorsakadt denne domen öfver sig, den han äntel medelst nya skiähl återvunnit, dy syntes Ol Ersson för det han sig påkostat vid den processen inte böra niuta, hälst då Kn en dom för sig hade, den samma de inte kunde afståå el gie sig ifrån, men expenserne till lagmans och detta tinget synes de böra beståå, aldenstund vijd häradsdomen de inte ??????? hvilken sig belöpa efter nogaste uthräkning till 30 Dr Smt som fölliande Rsolution håller. Häradsrätten har detta allt i noga öfvervägande tagit och för rättvist pröfvat at hvad de expenser angår, den Ol Ersson i Enge har sig påkåstat till saksens destitution så i hög kungl håf rätten som höga kungl Senaten, at de samma böra upphäfvas, alldenstund Ol Ersson medelst det han kyrkionyckelen har vårdslöst hantehrat, så och för flera orsaker skuld, som 695 åhrs dom innehåller är till saken fällter; Men dock sedermehra igenom de nya andragne skiäl förl åhr 1705 varder befrijad; Men för den omkostnad han giort på denna process så väl 1705 här vid tinget, som sedermehra vid lagmansrätten och jembväl nu, beståås honom af kyrkiovärdarne Pär Pärsson i Ångsta och Ol Jonsson i Bleka 30 Dr Smt hvilka de skola till Ol Ersson ärläggia och betala.

683. Type: Häradsrätt, Abbr: Jämtlands domsagas häradsrätt AI:14 (1691-1691), Title: Jämtlands domsagas häradsrätt AI:14 (1691-1691), NAD: SE/ÖLA/10822

- Reference = Jämtlands domsagas häradsrätt (Z) AI:14 (1691) Bild 1150 / sid 111 (AID: v407024.b1150.s111, NAD: SE/ÖLA/10822) (Other Event, Date, Place)

684. Type: Häradsrätt, Abbr: Jämtlands domsagas häradsrätt AI:16 (1695-1695), Title: Jämtlands domsagas häradsrätt AI:16 (1695-1695), NAD: SE/ÖLA/10822

- Reference = Jämtlands domsagas häradsrätt (Z) AI:16 (1695) Bild 1560 / sid 151 (AID: v407027.b1560.s151, NAD: SE/ÖLA/10822) (Other Event, Date, Place, Notes)

- Notes: 32 Pastor och Praepositus ?Wyrdig? H Peder Langh angaf, hurusom Kyrkiovärderne i Låchne Sochn hafva uti dess kyrkiokista om hösten 1694 saknadt 72 D 12. 7. hh S:Mt: efter Kyrkio Räkningen som i dess Sakerstij stått med tree låås förfvaradt, deh H Probsten haft een Nyckell, och Kyrkiovärdarne Olof JONSSON i Bleka och Per Persson i Ångsta hvar sin Nyckell där till, och Klåckaren Oluff ERSSON i Ängie hafft Nyckelln till Sakersijan, tallandes där på på Kyrkionnes vegnar at Kyrkian må komma till sina penningar; Resp. Kyrkiovärden Oluff Jonsson, at medio Maj 1694 då han tillijka med Kyrkiovärden Peer Peerssons son Oluff skulle inläggia i Kistan genom opskurne håhl på Locket ofvanför lådan 2. st gifne Caroliner, och vid den förstas insläppande intet hördt något klang emoth dee förr där liggiande Caroliner som altijd förr hördes, och dy låtit Oluff den andra insläppa, och gaf gran acht uppå, om något klang skulle höras, men intet något hördt. Något där efter, sedan Gudstiensten var förrättadt, fölgdes Kyrkiovärdarne dijth, at ochså insläppa tvenne Caroliner, och blifvit varse , at hålet var större skurit och deth för dåvarande Comminister Vällärde herr Måns Flodulino strax berättadt, at hoos H probsten anmähla, och litet där efter vid höands tijden kom dhe Probsten till den ändan dijth, och intet tagit rätta Nyckelln med sigh, då och 3 st Caroliner insläptes, då Klåckaren Oluff Ersson som dee tvenne gånger tillförenne varit tillstädes, vore alt så 7 Caroliner dee??? der inlagde, och enär kistan in Novembri därefter, uti H Probstens och Klåckarens närvaru och Peder Chrestopherssons i Fårstad och Oluff Nillsons i Tann uphafdes /: då eena låset var ofärdigt at deth måtte tagas därifrån :/ funnes 7 Caroliner i Lådan och ett 2 örs stycke och 2 st Slantar i sielfva kistan och des båtn, Och enär Låset var fråntagit och låcket upphafft kände Oluff Jonsson med handen i Lådan efter penningarne under där liggiande lilla kudd, och strax slutit låcket igen, och sagt der intet stå rätt till, och gått efter H Probsten, som litet var utgången, och han strax fölgdt medh tillijka med Peder Christophersson i Fårsta, och nu betyga i lådan då intet fleera Caroliner varit än 7 stycken, och i sielfva kistan 5 sexdalers plåtar ihopbundne och tvenne dito lösa och een treedahlers och een sex Mk plåth. Kyrkiovärdarne tillspordes, huru och enär förkomne penningar skolle vara inlagde. Resp. at dhet är skiedt efter handen och 1692 upräknades in Septembri af H Måns Flodalino, som af H Probsten deth i Commision hafft, och at H Måns skall icke minnas summan, eij eller dee Klåckaren Oluff Olufsson berättar, H Månss dem icke räkna, men betygar, at där vore mycke penningar. H Probsten berättar sig Committerat H Månss såsåm inventera huad som var i behåld, och quantum eij antechnadt eller minnas kan. Dee berätta sig af kornpenningarne 1693 höandetijden inlagt uti Nilss Gelofssons i Loke närvaru 26 st Caroliner, och 2 st dito lånt till b’te Nils Gelofsson, eftersom Klåckaren Oluff Ersson intet hade tijd vara tillstädes, och see at dee blefvo inlagde. Nillss Gelofsson betygade blifven där om betin, och dem fölgdt i Sakerstijan, då dee på Kistlåcket lagdt 16 st Caroliner, däraf någre voro dubbla, och han den genom hålet släpt i lådan, och hörde af klangen at penningar tillförne i lådan vore, och Ao 1692 uti Klåckarens och Staffan i Tanns närvaru inlagdt en Carolin som dee tillstå. För 12 1/2 tunna korn uti Klåckarens Oluff Erssons närvaru inlagdt 1692 och 8 Dr K:Mt des utan, det Oluff Ersson sig påminnes. Sakerstijdören och dess fönster, betygar H Probsten och Kyrkiovärdarne och Klåckaren intet vara rörde, och låset vara orördt och dirkfritt. Fönstren äro med galler förv??de, som orörde varit, och at gammalt damb legat kringom och i fönstret. Sielfva kistan besågs noga, och befans liufligen och väll, at een kijhl varit indrifven emellan låcket och kistbrädden mitt emot lådan, hvaraf yterst skarfningen på låcket gifvit sig upp, at man kunde med flata handen taga där in, altså lades 12 st caroliner uti lådan under lilla kudden, och kistan vändes och skakades, och een Carolin till prob uthföll. Håhlet på låcket besågs och syntes vara skurit större, än efter där till brukade ?lafvar, och nog ovålligt, och med knijfven medan till utvidgat ofvanefter och icke kunnat nedan till slättas, och piöfvades om några Carliner skulle kunna där igenon falla uth, som eij gick för sigh ehuruväl hålet därtill stoort nog var, utan några utföllo å nyo emellan kistan och låcket, ej eller kunnat så många som saknas, genom håhlet på låcket utfåes. Klåckaren Oluff Ersson förehölts at hvarken dören låset eller fönstren är orörde och lijkaväll är Kyrkkistan så handterat vorden? Resp at deth så är, och at han haft sakersti nyckellen på sin vägg hängande och veet intet huru där med mån vara. H Probsten påminte honom förr hafva sagt det sakerstij nyckelln legat i hans skrijn? Han sade sig där uti måst hafva förtalt sigh, utan den altidh hängdt på hans vägg. H Probsten påminte, at han om hösten sedan penningarne saknades, uti kyrkiobohlsstufvan icke allenast kyrkionyckellen efter vanligheeten, uthan och sakerstj nyckellen på bordet lembnadt, och där medh gått heem, och enär huusfolket blifvit vaerse sakerstinyckellen, blifvit illa med sigh och een af dem sprungit till Oluff Ersson med nyckellen, säijandes at den som i nyckelen hafver haft tillförenne må den och härefter hava, och den lembnadt, deth Oloff Ersson tilstår, och han säger sig glöma nyckellen den gången; hafvandes intet säija emoth kyrkiovärdarnes intygande, (men därhoos at han lembnadt sakerstinyckellen på kyrkbordet, vekan för Persmessodagen 1694, då kyrkian och sakertstijan skulle tvättas, och nyckellen där några dagar varit) Olof Ersson at han in januario 1694 lembnadt nyckelen på kyrkiobordet efter bekomne budh, at penningarne skulle uthtagas. Kyrkiovärdarne berätta, att dee då vore dijthkallade, och Probstens son Ericus Lang kom dijt med een nyckel, som dee sågo intet vara den rätta, och där med skilds åth, men inthet sågo dee sakerstij nyckelln i kyrkobohlstufvan, och fast mindre vore den gången där inne. Medelst allmänt rychte, at Oluff Ersson skall hafva 1694 och sedan haft frijkåstere huushåld och krögarie än hans egna medell kunnat tåhla, och där till ??? kiöpt kläder åth sin hustru och barn öfver egen macht. Tillfrågades Peder Chrstophersson i Fårstad som nästa till honom boende är därom, som berättar honom på två eller tree åhrs tijd kiöpt kläde till kiortel åth sin hustru dåtter och pijga, och intet öfverflödigt huushåld haft. Resp Oloff Ersson, at han kiortell klädet åth sin hustru af hennes broder i Norgie bårgat, åth dåtteran af bekomne arf, som betygades sant vara, och till pigans bårgade han af Anders Hvijthkåpp. Hustru Gertrud Olufsdåtter å Kyrkbolet berättar kyrknyckellen 1694 våhrtijden vid förefallet icke blifvit efter vahnligheten insatt, utan hoos klåckaren Oluff Ersson emellan Mässdagarne som var och altidh är fiorton dagar, deth han säger sig icke kan minnas. Hustru Gertrud gaf vid handen, at den tijdhen skulle grafvas för ett lijk, och där till behöfdes hackor och skiöflor som lågo i kyrkian, och dee hårdt frågadt efter nyckelen, då dragon Simon Vallmo som på Kyrkiobolet arbetade sagt, den vara hoos Klåckaren Oluff Ersson, och sittia på hans vägg, och dödhgräfvarne uti vapenhuset funnit omsijder hackor och skiöflorne, Enär nu Klåckaren till helgen och messodagen kommit, hustru Gertrud sagdt, det gräfvarne varit illa ?brydde?, i det dee intet funno kyrcknyckelln på sitt vahnliga ställe, och Klåckaren skall svaradt, dhet han icke iust varit hoos honom, utan han lagdt den i vapn huset uti g. funten och där varande böss och sopor, huar till Klåckaren nekar, och säger kyrknyckelen aldrig hoos honom varit, men hustru Gertrud, är i sin giorde relation ständigh. Anna Olufsdåtter Gertruds syster som och vistas på Kyrkbolet berättar Klockaren sända in kyrkio och sakerstij nyckellen, och snart hon den varse bleff, sprungit med honom till Klåckaren, och han sagt sig glömma den at igentaga, och där hoos vara ärnadt at reesa till Nårie, och den som hans tienst skulle förrätta, kunde nyckelen där bekomma. Dragon Simon Vallmo berättar, sig vara om påskelögardagen 1694 på Lochne kyrkiobohl, och då kommo Anders Olufson och Nillss STAPHANSON i Tann, at gräfva för ett lijk,, och frågade efter kyrknyckellen, och hustro Giertrud sade, sig icke vetta af honom, och han altså sagt åth dem at nyckellen hänger på väggen hoos klåckaren, den han säger sig hörde dagen före, då han af Klåckaren begiärt een hållhaka till låns. Han bodde och i näste granngården hoos Falkens änkia, men huru längie han där suttit, veet han intet, men sakerstij nyckellen hängde altijd vid hans bookhilla. Saken upprepades uthförligen för nämden, och efter noga betenkiande a enhälleligen voterade, Klåckaren böra betalla till kyrkian dess misstade penningar, fast än dee icke kunna hålla honom som altijd redelig funnits dhem sielff afhändt och stulllit, men såsom han om sakerstij nyckellen varit betrodd, och hvarken dör, låås eller fönster äro rörde och låset dirkfritt, och ingen där inkomma kunnat uthan nyckell, och han den icke bättre förvaradt, än hängdt på sin stufvuvägg, och han som andra, flera gånger varit ute än inne, då på resor neder till Sverie, och då till Nårie, och altså een skalk, kunnat nyckellen uthstiähla, och på hans halss stölden giort och äfven kunnat kyrknyckellen utur kyrkbohlstufvan afhända, dess utan fins, at een kan upp vid tornet vidh vapenhuset, komma in i kyrkian, men ingen i sakerstian utan nyckell. Såsom 72: 12: 7 ff Smt finnas vara afhändne utur kyrkkistan i Lochne Sochn, som med tree låås varit förvaradt, och Probsten vijrdig H Päder Langh een nyckell, och Kyrkiovärderne Oloff Jonsson i Bleka och Peer Peersson i Ångsta hvar sina där till haft, som stådt uti Sakerstian och dess låck fins vara med een kihl uppdrifvet, mitt emoth lådan, där kyrkionnes penningar i Caroliner legat och uti rättens närvaro är pröfvadt, och funnit at sådane penninger kunnat där igenom skakas och tagas, och ingen annan om sakerstij nyckelln varit betrodd än klåckaren Oluff Ersson, och ingen dijt in, utan nyckell inkomma kunnat, Och ehuruväll nämden som altijd ansedt honom för een redellig man och en lång tijdh varit klåckare, utan ringaste misstanka och sådant fehl, icke hålla honom penningarne hafva afhändt, men lijkaväll för hans oachtsam- och vårdlöös heet med nyckellen, som uti hans från- och borta varande lätteligen af någon skalk kan uthtagen vara, och på hans hals stölden giordt, finna honom skylldig besagdhe 72 Dr 12: 7: Jh Smt till kyrkian betalla, och kyrkiovärdarne derföre vara otilltallte, huilket heemställes som een annan högmålssak underdånödmiuktel under Höglofl Kongl Svea Håfrätts ändtelliga resolution och omdömme.

706. Type: Häradsrätt, Abbr: Jämtlands domsagas häradsrätt AI:24b (1703-1703), Title: Jämtlands domsagas häradsrätt AI:24b (1703-1703), NAD: SE/ÖLA/10822

- Reference = Jämtlands domsagas häradsrätt (Z) AI:24b (1703) Bild 900 / sid 382 (AID: v407042.b900.s382, NAD: SE/ÖLA/10822) (Other Event, Date, Place)

- Notes: 25 Tillstod Olof Ersson i Enge och Lokne Sn dess för Munsterskrifvaren Hans Klockhoff gångne Caution d 2 Jan 1703 och höllts med Klockhåfs fader Solvendo i fall han något skulle komma till korta.

708. Type: Häradsrätt, Abbr: Jämtlands domsagas häradsrätt AI:23 (1702-1702), Title: Jämtlands domsagas häradsrätt AI:23 (1702-1702), NAD: SE/ÖLA/10822

- Reference = Jämtlands domsagas häradsrätt (Z) AI:23a (1702) Bild 2450 / sid 240 (AID: v407039.b2450.s240, NAD: SE/ÖLA/10822) (Other Event, Date, Place, Notes)

- Notes: 53 Uppå frambl H Probstens Langs sterbhus vägnar uppböd H Mag. Jonas Lidin Kåckaren Olof Erssons hem’n i Enge för 72 Dr 12. 7. penningar Smt hvilka han åhr 1696 d 6 marti är dömd till kyrlkian Låckne ärsätta, som Hgl Kongl Håffrättens dom der öfver uppvijsades, aldenstund från den tijden Olof Ersson sig om betahlningen eij vårdat och Magist Lidin på sin Svärfaders sterbhus vägnar, nu vill alt hafva klart och räkningarne slutne. Olof Ersson ville här emot ?derirvera? skulden på Kyrkiovärdarne Pär i Ångsta och Olof Jonsson i Bleka hvilka eij allenast en och annan gång skola allena varit i kyrkians kista och haft Probstens nyckell med, utan och såldt både spannmåhl hit och dijt och eij visat det penningarne derföre, de inlagdt i Soknekistan, emedan i hans åsyn de dem intet rälnat, en gång skola de såldt 4 tr korn till H Capitern Ulfsparre och pennigarne förvarat i herberget, fördhenskull kunde han inte svara för det, som honom inte blifvit tillräknat och han inte om händer tagit. Mag Lidin begiärte att observeras måtte det Olof Ersson säger, at Kyrkiovärdarne haft sahl probstens nyckel, då Oloff förklarade sig intet vist vetta om de hade honom, berättandes der hoos at här om han inlagst hoos Kungl Mt så genom H Fiscalen Carlheim, som Länsman ?Påle?. På hans begiäran hördes Dr Mats ??uus, som refererade, at H Capitain köpte 4 tr korn a 10 dr det dhem kyrkiovärdarne emottogo, och lade i herberget; Illi sv’de at de straxt efter boro dhem i kyrkiokistan, men att Olof Ersson altid vid sådane tillfällen varit med och han med däm räknadt penningarne, kunnde de inte påståå. Olof bad om anstånd, efter hos höga öfverheten han väntar utslag om ny ransakning, deremot Mag Lidin protesterade, sedan saken är lagl afdömd och till excution remitterad. För hvilken orsak rätten icke heller anstod sig här med befatta el execution inhibera, uthan blef Olof Ersson tillsagd at betala, och blifvandes till kyrkians säkerhet hans hem’n uppbudet 1 g.

- Reference = Jämtlands domsagas häradsrätt (Z) AI:23b (1702) Bild 1050 / sid 406 (AID: v407040.b1050.s406, NAD: SE/ÖLA/10822) (Property, Date, Place)

709. Type: Häradsrätt, Abbr: Jämtlands domsagas häradsrätt AI:26 (1705-1705), Title: Jämtlands domsagas häradsrätt AI:26 (1705-1705), NAD: SE/ÖLA/10822

- Reference = Jämtlands domsagas häradsrätt (Z) AI:26b (1705) Bild 1040 / sid 396 (AID: v407046.b1040.s396, NAD: SE/ÖLA/10822) (Other Event, Date, Place)

- Reference = Jämtlands domsagas häradsrätt (Z) AI:26a (1705) Bild 1970 / sid 1891 (AID: v407045.b1950.s189, NAD: SE/ÖLA/10822) (Other Event, Date, Place)

- Reference = Jämtlands domsagas häradsrätt (Z) AI:26a (1705) Bild 2140 / sid 208 (AID: v407045.b2140.s208, NAD: SE/ÖLA/10822) (Other Event, Date, Place, Notes)

- Notes: 58: Klåckaren Ol Ersson i Enge och Låckne Sn uppviste för rätten den högl kungl håf rättens nådgundtigaste resolution af d 21 febr sidstl’ne, uthi saken emellan honom kyrkiovärdarne ibidem Pär Pärsson i Ångsta och Ol Jonsson i Bleka, angående de nya skiäl Ol Ersson påstår, uti dhen här på tinget afdömde saak d 11 Novembr 1695, angående 72 Dr 12: 7: Smt bortkombne penningar utur Låkne kyrkiokista, att så som bem’te måhl redan d 27 feb 1696 vore af den högl kungl hofretten afgiordt, så kunde den eij vijdare upptagas, uthan deer Ol Ersson skulle några nya skiäl hafva, han kungl St’n der om utgångne allranådigste förordning, skulle sig till underdånigst efterrättelsse ställa; hafvandes i underdånödmiukt föllie af högbem’te resolution, han här i utinnan underdånigst sökt hans kongl m’t och d 22 ejusdem den höga kongl senatens nådige resolution erhållit, som upplästes, at han remitteras till vederbörande häradsrätt der at uppvisa dess åberopade nya skiäl, dem domaren åligger lagl at skiärskåda, och i saken förfara som med lag och kongl m’t förordningar enligit; Till underdånigst föllie deraf, tillböd sig nu Ol Ersson at fullgiöra al?? hvad kongl m’t nådigste stadgar i sådane måhl påbiuda, så honom till rättelsse förelästes så väl 1692 åhrs kongl stadga om nya skiäl, som den 6 § af kongl revisiionsstadgan, och det alt i ofvan nämde kyrkiovärdars,sampt innevarande kyrkioherden mag Halling och frambl probsten Langs sons, vällärde Erich Langs närvaro; I anledning af högstl förordning frågades aldra först, huru vijda executionen after förra domarne var för sig gången? det häradsfogden så väl som kyrkioherden berättade vara förl’n höst värkställt; der vijd Ol Ersson beklagade, at för desse penningar all hans egendom var honom afpantad, så at han knappast hade sädeskornet i behåld, men fast lijtet till födan. Vidare på tillfrågan om kyrkiovärdarne fodrade af honom borgen för hinder och omkostnadt, sv’de de neij,after saken snart blefve sluten och kyrkian medelst execution kommer till sitt. Yttermeehra förestältes den fahra han sig underkastar och hvad straff honom förestod i fall han pröfvas af argheet dette sökia, och hans förmente skiäl af intet värde finnes, blijfvandes der på Eden upsat efter 1692 åhrs stadga och d 6 § kongl revisions stadgan 1682 hvilken honom förelästes först, och han sig tillböd med ett trygdt samvete villa afläggia, var på Eden med hand å book prästerade, skrjdandes rätten där med till undersökning af b’e nya skiäl, då aldra först och till bättre underrättelse 1695 åhrs håldne ransakning förelästes, och sedan nämnde Ol Ersson sina nya skiäl och vittnen; Nembl först Kyrkioherden i Bärg H Magnus Flodelinus med hvilken parterne å båda sidor voro nögde så at och i anseende till det, at han några 20 åhr varit deras cappellan, de uthan Eds afläggiande honom trodde och uppgafvo der vijd, och rätten efter det 24 cap tingb lät förblifva giörandes H kyrkioherden der på fölliande berättelse, att detta nu för 12 åhr sedan är passerat så at en dell det fallit honom uhr minnet, dock ville han på sin siähls saligheet at berätta hvad han veet och kan sig erinra, nembl at åhr 1692 in septembri sände sal probsten Lang honom om en söndag morgon, då han redan var till kyrkian kommen af förrätta gudstjänsten, nyckelen till kyrkiokistan, jempte en sedell, at efter gudstiensten han med kyrkiovärarne Pär Pärsson och Ol Jonsson skulle uttaga några penningar, hvilka och dee tillhade sin nyckell, om nu samma penningar voro till vijns inköp el annat, kunde han sig inte ärinra, der hoos var han och ombidin at räkna upp pengarne i kihstan som voro i behåld, hvilket och skedde, gifvandes probsten derpå skriftel besked, dock mindes han inte nu qvantum så noga, tychte dock at det varit vid pass 30 a 40 Dr Smt det och kyrkiovärdarne med honom nu besannade, refererandes vijdare, at den g. inga penningar saknades, eij heller han blifvit varse någon Dansk stättdal., elliest hade han ingen g. varit med dem, när de inlade penningar i kistan: Med kyrkians korn var så brukeligit, at kyrkiov’ne hade det om händer af föryttra, sälliandes det uth efter handen, penningarne derföre hade de och lagdt i kistan genom holet på låcket, som de sålde kornet till, sammaledes gick det och till med de penningar, som elliest till kyrkian gifvas, men H kyrkioherden hade der med sig intet befattat el det annoteradt, aldenstund probsten honom sådant eij comitterat, till kornboden hade kyrkiov’ne nyckelen hvilket alt de och vederkiendes, men påstodo at Ol Ersson hvar gång något i kistan inlades hade varit tillstädes, det han eij heller neka kunde, men han räknade aldrig el anteknade sådant, icke heller de visat honom hvad som inlades, utan de lagdt in hvad de ville; Aci sv at så snart de sålde något korn, hade de genstan näste helgedag penningarne in i kistan genom holet. Men på tillfrågan om de för Ol Ersson berättet huru mycket de hvar gång inlade, sv’de de näij, efter de skulle derför giöra räkning, det pengar de i vekan finge för kornet, förvarade de till helgen i hebbret, och boro aldrig en ?fyrk? der af heem med sig. Ol Ersson sade at det skulle vijsas, de lånt uth kyrkians penningar på interesse, hvilket de för sig behållit och inte kyrkian beräknadt; H kyrkioherden tog afträde. Dher efter nämnde Ol Ersson fölliande vittnen, nembl Dr Mats Kruus, Pär Christophersson i Forsta, Ol Nilsson i Tann, Lars Hansson ibideem, Pär Olsson i Vårdbacken och Pär Larsson i Enge, dhem kyrkiov’ne inte hade at excinpera emot, eftersom de och elliest alla voro ährlige män, fördhenskull aflade de Eden och hvar för sig examinerades. Först Krusen som vittnade at åhr 1692 el 1693 om sommaren, uttog han af kyrkiov’ne utur kyrkians hebber 4 tr korn åth sig Capitain Magnus Ulfsparre lefvererandes dem derföre 40 Dr Kmt hvilka de lagdt i en pung och satt under taket i hebbret, hafvandes det varit en söknedag, klåckaren hade inte varit med dem, hvart penningarne sedan togo vägen, var honom obekant, större upplysning hade han inte at gifva, tog afträde, Illi tillstodo detta eftersom Capitein skall haft probstens tillstånd at kiöpa korn; tog afträde. Inkom Pär i Forsta refererandes att åhr 1694 då han var Säxman, hade probsten om en söndag efter predikan velat taga uth några penningar uhr kistan, så han fått honom sin nyckel at gåå med kyrkiov’de i sacristijan hvilka först löste upp sina låås, men probstens nyckel hade för honom gådt sönder och emedan probsten var än qvar på kyrkobordet lopp han till honom sägandes detta, och aldenstund Ol Nilsson i Tann, den g. änteligen skulle hafva penningar, befalte probsten dem bryta upp kistan, hvilket och skedde i samptl’s närvaro, när locket kom upp hade Ol Jonsson i Bleka genstan vältat upp en puta som i lådan legat ofvan på pengarne, säijandes här är intet rätt, slog dermed igen kistan, tog uhr nyckelen och in till probsten, berättandes för honom at penningarne voro borta; probsten med dem och klockaren, hvilken och af begynnelsen var med dem, gingo straxt dijt igen, låste upp kistan å nyo, då Ol Jonsson tagit upp puten, finnandes der under allenast 7 Carol’r hvarföre hade probsten hårdt efterfrågadt huru här med tillstodo, kyrkiovärdarne svarat vij see penningarne äro borta, då Ol Ersson dem tillsport, hvem de sådant villia tilläggia, Illi sv’t dhe läggia det ingen till, de droges så en stund derom mehra blef inte af, uthan de tagit upp 2 st pungar uthur en annan lijten kista, som stod i den stora, der vijd Ol Jonsson sagdt, sij denne kistan är och omvänd men huru der med var, hade Pär Christophersson inte sedt. Om kistan för var rörd el uppbruten hade ingen nämndt, eij heller någon sedt efter, allenast ransakat om holet var upskurit och någon penningar derigenom blifvit uthskakade, men der efter fans ingen spint el spåån i kistan allenast en lijten sticka legat i lådan af något annat. Ol Nilsson i Tann, hade den g åth dem brutit upp kistan således, at han först tagit upp nådden af spijkarne, sedan med et järn genomnyckelhålet slagit från låset, och så hulpe de till draga från låcket så mycket at han emellan kistan och låcket fick in ett järn el en yxa, hvar med han brutit låcket ifrån. Ol Ersson påminte at Ol Jonsson vid förra ransakningen berättade när han insläpte de 7 Carol han inte hörde något klang af penningar, och då fallit honom före det penningarne voro stulne bort, huru skulle han då höra något klang af dem när putan låg under holet, hvar på de inlagde penningar först föllo och så under puten. Illi sv at när det var nog penningar, lågo de ibland på puten. Pär Christophersson betygade at Ol Jonsson inga penningar saknade, för än han först lyft upp puten. Ol Erssons måg, mönsterskrifvaren Hans Klåckhåf, den han begiärdte måtte tillåtas giöra påmnnelsse med, efter han sielf är gammal och eij alt så noga minnes, Kockhof och hade saken i Stockholm drifvit och derom kunnig, tillsporde Pär Christophersson, om han eij gifvit kyrkiovärdarne interesse för något korn han af kyrkian lånat. Ille sv’de at han en gång lånte af kyrkian en tun korn, åhret mindes han eij, och som han det icke kunde lefverera igen på sagdan tijd, hade han gifvit dem 1/4 tunna råg i lega, hvilket de tillstodo, och at samma råg de fördt i hebbret och kyrkian beräknat. Om här till de haft probstens lof kunde de eij säga. Hvidare på Klåckhofs påminnelsse refererade Pär Christophersson, att för 12 åhr vid pass, hade Ol Ersson en söndag något långt efter gudstiensten kommit till honom, då på tilfrågan hvad han giordt så länge han svarat, att kyrkiovärdarnen räknat upp kyrkians pengar, och der funnits en vacker summa, men om någon af prästerne fölgdt med, var honom obekant, Ol Ersson sade, at det var 1693 in junio, då probsten händt dem sin nyckel att uttaga penningar till vijn, alldenstund, de eij finge sällia något korn, samma g var ingen präst med, då och slättdal. fans der. Men till slättdal. nekade de. Pär Christophersson tog afträde. Förekallades Ol Nilsson i Tann tillståendes at samma gång han varit vijd kyrkian då kistnyckelen gick sönder, och blef af Pär Christophersson ombeden at taga låset ifrån, tagandes först nudden på spijkarne upp, sedan slog han med ett järn in genom nyckelholet låset ifrån, och så drogo de andra låcket ifrån, så mycket som han kunde fåå ett järn emellan, då han brutit till, så att låcket gådt upp, om låset för var frånbrutet hade han inte förstådt, sedan om penningelådan hade stådt på samma ända der låset gick sönder el eij, det mindes han icke heller; kyrkiov: insisterade at det var på samma ända, hvilket bäst lär finnas af kistan, den rätten befalte at hijt hämptas, på det om putan så väl som detta, en bättre underrättelse inhämptas kunde. Sedan Ol Nilsson gådt uth. Inkom Lars Hansson i Tann, hvilken det allenast hade att berätta, at för några åhr sedan kyrkiovärarne skola haft uth en slättdal. på kyrkiovallen och der vijsat, som han hördt berättas, men han hade inte varit tillstädes el den sedt, tog afträde. Och förestältes Pär i Vålbacken som refererade det 1691 och 1692 han legat illa siuk, då hade han gifvit 7 Dr till kyrkian, men om der ibland var någon slättdal. kunde han sig inte erinra, men inte var det den slättdl. som nu tvistas om, ty en sådan han aldrig haft, den samma hade Ol Jonsson 1692 el 1693 honom vijsat på kykiovallen vårfrumässotiden vid prästfähuset, och spordt om han hade honom gifvit, men han nekade, om nu den gången någon präst varit med dem i sacristijan viste han inte, Ol Ersson påstod at den gången de varit allena, dock han med, hafvandes probsten sändt dem sin nyckell att taga uth några penningar, hvilka de och räknat i fenstret finnandes der ibland denne slättdal. hvilken de föregifvit att Pär i Vålbacken gifvit hade, derföre de och den samma vijsades till honom, men som han inte ville kiennas der vijd hade de lagdt honom in igen i kistan, huru mycket de togo uth, viste han inte, eij heller de honom sagdt, och då han der från gådt heem hade han varit in till Pär i Forsta, som tillförene är omtalat. Illi nekar härtill, uthan skall det varit 1691 aftersom sama gång 3de låset blef föreslagit, inga penningar hade de i fenstret lagdt, uthan allenast vijsadt Pähr i Vålbacken slättdal., det hade ingen präst varit med, aldenstund inga penningar blifvit uttagne, låset hade Erich Olsson i Bleka slagit före, hvilken nu var bortrest. tog afträde. Inkom Pär Larsson i Enge refererandes, at hans afledne fader Lars Falk hade en gång om långfredagen begiärat 2 plåtar af Pär Pärsson i Ångsta, då han svarat sig inga äga, uthan till ?bröfång? ville han låta honom fåå af kyrkians medell som han och påskeaftonen bekommit bem’e penningar, dem Pär sielf borit till honom i hans gård, accorderandes at till hösten han skulle dem betala med 2 tr korn, nu dödde fadren imedlertijd, så at för än andra åhret de eij kommo till att betala och lefvererade så Pär Pärsson sielf i händer desse 2 tr korn. Denne handell tillstod Pär Pärsson, men föregaf att han lånat af sina egne Pengar och inte af kyrkians. Der emot Falk sin relation insisterade. tog afträde. Sidst förekom Lars Hansson i Tann berättandes at efter sin faders död för 16 a 18 åhr sedan, kom Olof Jonsson i Bleka till honom fodrandes 3 Dr dem fadren för lånat korn kyrkian var skyldig, det betalte han, några åhr efter hände sig at probsten kräfver honom testamentspengar, som efter fadren han lofvat till kyrkian 1 Dr då hösten kom hade Ol Jonsson samma en dr tagit uth. Illi tillstod at de 3 Dr för kornet han fått, och det samma kyrkian gottgiordt hvilka penningar voro ibland dem som lågo i lilla kistan i pungen, den ena Dr för testamente hade Lars och richtigdt ärlagdt, men på hvad sätt kunde han sig inte påminna. Lars svarade at han der före åth honom bygde en yxa. Ol Jonsson svarade, at det var på korn 1/2 tunna, och mehra hade han der på eij fått, än det Lars byggde yxan, Ändock Ol Jonsson har måst betala kyrkian dess fulla pengar 3 Dr. Klockhåf begiärte at bli observerat, det Ol Jonsson är tvetalig, först tillståår han sig för kornet fåt 3 Dr sedan slåår han sig sägandes, at yxan derföre blifvit lagd, hvaraf nogsampt synes huru med kyrkians medell de efter behag hafva spelat. Lars påstod sin första talan at kornet han betalt med 3 Dr och för den ena Dr testamente byggdt yxan, der emot Olof Jonsson lofvat förnöija kyrkian, han hade och ofta begiärt see efter i kyrkioboken, om denne Dr var upptagen kyrkian till godo, men aldrig fåt. Kyrkioräkningarne såges igenom från 1681 till 1698 hvarest för alla åhren fans specifice uptagit alla pengar få väl som testamenten, men der ibland intet den Dr som är gifven efter Lars Hanssons fader i Tann, icke heller den 1/4 tun råg, som Pär i Forsta har gifvit i interesse för den lånte korntunnan. Yttermehra och som vitne af Ol Ersson åberopad, instälte sig kyrkioherden i Lijt H Anders Oldberg hvilken tillförne här i Brunflo varit cappellan, som parterne gofvo Eden efter, berättandes, att Ao 1703 i pingsthelgen, när han efter kyrkioherden Hallings begiäran han fölgde kyrkiov’en att uttaga penningar, då kistan af dem i hans och H Olof Brunnij närvaro upplåstes, men der fans eij mycket pennigar, dock der ibland en slättdal. dem klåckaren Ol Ersson, hvilken var tillstädes förböd at uttagas, säjandes at det voro den slättDr som kyrkiov’en uttagit och på kyrkiovallen vijsat, hvar på H Anders dem tillspordt, hvilken af prästerna då var med den gången, och Ol Jonsson till svars gifvit at der var ingen präst med, det jembväl Pär Pärsson i Ångsta tillstodt, och emedan om samma penning således var in tvist, låte de honom qvar liggia i kistan. Hvilken H kyrkioherdens berättelse de bägge tillstoso, jembväl och at då stölden skall skedt, alla 3 låsen voro färdige, och när det 3die låset bröts sönder, hade de en nyckell gifvit från sig till kyrkioherden. Frågandes huru kommo in i kistan efter slättdal. efter ingen präst var med uthan synes det så, at de måst allena haft alla nycklarne till kistan? Illi sv att de måst fått nyckelen till sig af probsten; Hvilket Klåckhåf begiärte må bli annoterat, hälst af detta nogsampt bevijsas, det kyrkiov’ne haft fritt när de velat at gåå i kistan, och vell skall Ol Ersson svara för altsammans. Illi förklarade at då voro inga penningar borta, eij heller de någon fyrk der af förvanskat. Klåckhof, I hafva allena ehr emellan haft nycklarne, efter behag , som i velat ensidigt och för ehr frihet lagdt in penningar, så måste i och svara derföre, el och bevijsa enär och huru mycket i uti kistan hafva inlagdt. Illi sv at ingen skall dem annat än richtig kunna påtyga. vidare berättade kyrkioherden Oldberg at de penningar som voro upräknade i prästens närvaro, förvarades i lilla kistan, som står i den större, och blefve intet bortstulne, uthan de som kyrkiovädarne finge för kornet som såldes af dem, och de after handen inlagdt, hvilka lågo i lådan under holet, kornet hade de om händer och i disposition af sällia, hvilket alt de vederkiendes, men de hade och richtigt lagdt in alt hvad för kornet de fingo. Klåckhof påstod at sådant må bevijsas, men det lär annorledes finnas, att i både lagdt in och tagit uth när i velat och hvad i velat, det voro ju tillstådt at när slättedr uttogs, i varit allena och ingen präst med eder, som alt af vittnen är intygat, påminnandes vijdare om de 2 Dr som är borta af Pärs gifne 7 Dr i Vålbacken, eftersom i kyrkians book allenast hans 5 Dr Kmt upptagne? Illi sv att han på en g inte gaf så mycket, uthan gaf han i 2ne g förste g 1 Dr Smt andra g mindes de icke vist hvad det var. Af 1692 åhrs kyrkioräkning fans, det Pär en gång gifvit 1 dr Smt nock samma åhr 21 öre 8 Smt Pär påstod at det in alles var 7 Dr Kmt, Frågades om de eij hade annoterat för sig, huru mycket pennignar de hvar gång inlade? sv näij, de lagdt in penningarne på ett heligdt rum och inte försnillat af det, som kyrkian tillkommit, Klåckhof sv att de lagdt inn hvad de velat, det han påståår till dess de bevijsa en richtig lista der öfver, den de sade sig inte hafva. Klockhof berättade vidare, det allom var nogsampt bekant, at den tijden som desse hade kyrkians korn om händer, stodo de sig väl, hade öhl och maat fult upp, in och fört hela öhltun. med sig i fäbodarne, men när kornet togs dem från och dess disposition, hafva de lefvat som andra fattige, hvilket de nekade. Klockhåf sade sig skola det bevijsa. Pär Pärsson sade ändå näij, men om han fördt med sig en flaska öhl ibland, kan ingen undra på. Klockhåf sade, at sedan den tijden hafva de än et ordspråk i Lockne, så lydandes, det är man att till tak, hafva en tunna gl’t öhl; så mycket sagdt, det är inte ondt om at hafva en tunna gammalt öhl, så länge man har kornlåren at taga af. Pär tillstod sig så allenadt sagdt ibland för roo skull el skämpt. Klåckhåf påminte om de 6 Carol som Pär Lånat till Christian Tunder och han för probsten berättat hafva varit kyrkians medell och dy kiördt på Tunder at han skulle den betala, men när Tunder sagdt sig villia gåå till probsten och gifva an sådant, hade Pär bedit honom låta blij, och eij heller honom mehra krefdt, hvar öfver Tunder för än han afdrog skall gifvit Ol Ersson attest, hvilken bortkommit; hvar till Per nekade. Men der emot påtygade honom H Erich Lang, det hoos sin fader han sedt Tunders attest, så lydande, at Pär af kyrkians penningar har lånat honom 6 carol. hvilka Pähr först hade kräft igen när det kom upp, at penningarne i kistan var borta. Pär svarade at Tunder var en skiällm, som allom är kunnigt, så at hans attest eij börer troos, han var väl honom något skyldig, för öhl och ett paar lapphanskar, men inga kyrkians penningar hade han lånat. Men Klockhåf påstod det vara sant, hvilket Pär begiärte må bevijsas. På tillfrågan hvars tillstånd el befalning de hade at således ensidigtvijs läggia inn penningarne de för konet finge? sv at probsten hade så befallat; hvar till sonen Erich Lang nekade, eftersom i de andra soknarne, såsom Nääs, Marieby och Brunflo icke skall så gådt till, utan när kyrkiovärderne hade såldt alt kornet, lefvererade de penningarne från sig på en gång i probstens närvaro in i kyrkiokistan, hvilket H pastor och nämnden med almogen besannade. Det samma betygade H pastorn Oldberg vara öfver hela landet practicabelt, Klockhåf påminte vijdare, at utaf de till kyrkian gifne penningar ibland alt eij skall framkommit, utan ibland för 1 Carol eij mehra än 1/2, för 2 Dr 1 Dr Smt, begiärandes det H pastor Oldberg måtte höras här om. Hvilken berättar att 1701 han gifvit till kyrkian 2 Dr Smt dem kyrkiovärdarne emottagit, men på listan de allenast uppfördt 1 Dr. Hvilket de tillstodo, föregifvandes sig det hafva förglömt, men rättat då pastor derom påminte, så at kyrkian kommit till sitt; af 1701 åhrs räkning finnes desse 2 Dr ricktigt vara uptagne. Klockhåf, det hade alldrig der till kommit, om H pastor Oldberg icke kommit under vädrett härmed, ty det skola flera sådane händelser vijsas, begärandes at Landsskrifvarren Zacris Varg måtte blifva hörd, hvilken, sedan H Oldberg tagit afträde, inkallades. Och emedan emot Vargen parterne inte hade något jäf, uthan fast mehra trodde honom som en redel man uthan Ed, hvilken de honom eftergofvo, altdherföre giorde han fölliande berättelse, det han några åhr hade på begiäran slutit Låckne kyrkioräkningar emellan kyrkiovärdarne och sahl probsten, då hände sig 1701 at på gifne penningar klåckaren hade lämbnat probsten en annotation, huru mycket hvar och en gijfvit hade så i testamente som elliest, nu hände sig at och kyrkiovärdarne äfven hade för sig giorrt en förtekning, den gofvo de fram villiandes der efter giöra räkningen, men när Varg begynte listorne jembföra, hvilket probsten dem hade förehållit, hvarföre de icke alt hade riktigt uppfördt, då de eij annat föreborit, än de sådant förglömdt, de skulle gåå i gårdarne och taga uth hvad som resterade, och fördenskull blef deras lista rättad after klåckarens och så räkningen sluten. Illi tillstodo at så varit i förstone, och dy hade de gådt heem efter en annan lista de hade, då alt blef rätt, så at de fått 6 öre öfver; det Vargen sade sig eij af vetta. Pastor Halling frågades om samma listor än finnes? sv näij. Klåckhåf begiärte at sådant alt måste annoteras och i behörig consideration tagas, huru desse hanterat kyrkians medell, och vell skall Ol Ersson derföre svara, ty om Ol Ersson hållit en Contralista emot dem, hade räkningen, efter deras falska lista blifvit sluten, det och Vargen intygade, dher emot förklarade de, at de eij tänkt hafva något borta från kyrkian, som icke heller skedt är. På tllfrågan om Ol Ersson alla åhr hållit sådane annotationer? sv näij uthan allenast desse sidsta åhren, så han märkte, at något gali gådt till. Klåckhåf begiärte Vargs relation om kornet, då han berättade det och probsten påminte kyrkiovärvarne om någon rest för kornet på förra åhren, hvilket de tillstådt restera i såknen, de ville sådant in, men huru mycket el hoos hvem, han eij hördt, vettandes icke heller om det inkommit, dhenne Varg fans hafva slutit räkningarne från 1698 till 1701 inclusive, och sedan pastor Halling, vettandes ingendera af någon gammal kornrest, som inkommit de åhren. Klåckhof, häraf synes nogsampt huru de haft frijhet öfver kyrkians medell och dem, som de velat, disponerat. Varg tog afträde. Och inkallades hustru Anna Månsdåtter i Enge, af Ol Ersson som vittne åberopad, dem parterne godkiende, hviken efter aflagd Ed betygade, det hennes man var trängder penningar, begiärandes dy låna af Pär Pärsson hvilket varit skiärtorsdagen, men till svars fått at han inga hade, om icke af kyrkians penningar han kunde låta honom fåå 2 plåtar med hvilka han påskaftonen kommit till honom, då de så accorderat, det hennes man skulle till hösten låta honom fåå 2 tr korn, men imedleriijd dödde han, så at Pär inte för än vinteren där efter fick desse 2 tr, och detta skall skedt för 12: 14 åhr sedhan. Pär tillstod lånet, men det var af hans penningar dels och lånte han af sina söner, 2 tr korn hade han och fått igen, men mycket svagdt. Ol Jonsson betygade sig här om ingen kundskap hafva. Klockhåf påstod här öfver vara 2ne vittnen som visa huru kyrkians medel blifvit hanterade. beklagandes der hoos, at Ol Ersson, till tinget 1695 intet varit stämd, uthan allenast hijt kommen at gie sin berättelse om kyrkiokistan, och dy hade han eij heller kommit till at föruth sig om saken underrätta, som nu skedt är, men är vell dömd at betala en viss summa penningar, fastän kyrkiovärderne intet bevisat el nu bevisa kunna at kyrkians undfådde medell förkommit de richtigt hade inlagdt, de vittnen de och då framhade at visa honom hafva kyrkionyckelen ovarsambt förvarat, så var hust Anna på kyrkiobordet deras nähra släkt, och ????? en löös karl, hvilka ingendera giorde Eden. Kistan blef och besichtigad och fans låset på dhen ändan, der lådan var, varuti pengarne som bortkommit skola legat, vara ifråntagit, hvilket låås ljkväl settat före då stölden skedde, efter som det först togs ifrån då probstens nyckel gick sönder och pengarne saknades; lådan var på den ända, som förmält är af planket tvärt öfver kistan, så at den gick upp under låcket till ett gott qvarter diup och lijka så breed, deruti låg ännu puten mitt under det skorne hålet på kistlåcket, derigenom kyrkiovärdarne inlagdt penningarne, så at när pengarne insläptes, de hörst fallit på putan, och sedan ruklat der ifrån på endera ändan, eftersom han låg mitt i lådan, men eij h??te mera än half i lådan, men på sijdorne af putan, kunde inga penningar falla; om emellan kistan och låcket någon kijhl blifvit drifven medan det 3die låset satt före kunde icke så egentel synas, ty på låcket och kistbrädden voro inga synnerl tecken det till, uthan allenast lijtet rispat i, som kunde skedt, då den bröts upp då nyckelen söndergick, På andra ändan under der låset var färdigt kunde låcket med möda fåås ifrån till en kvijfs ?beke?. Klåckhåf påminte at kyrkiovärderne för skola påstådt det lådan eij varit på samma ända der låset gick sänder och de altså tvetalige. Illi nekade sig sagdt annat, än lådan var på samma ända och annorledes kunde eij heller nämden sig erinra. Med samma tillfälle besågs och slättdal. som var en konung Fridricis 3. tijd dubbe Svänsk dal. el Carolin, dhen Pehr i Vålbacken alldeles nekade sig gifvit, uthan det varit Svänska penningar. Dhem frågades huru han kommit inn eftersom 1692 då H Måns Flodalin uppräknade pennignarne, han inte var der. Illi sv att han är inkommen för korn, och legat i lilla kijstan, hvilka penningar H Måns eij räknade ell såg på. Klåckhåf påstod at H Måns hade räknat alla penningarne; hvilket de nekade, Klåckhof anhölt vidare, at som med guds hielp Ol Erssons saak nu så vijda är upplyst, at hans oskyldighet är kommen i ljuset, och der emot de andras orichtigheet med kyrkians medell befunnen, men icke deto mindre, är honom executionen öfvergången, altderföre påstod han till sakhens sluut, det måtte kyrkiov’ne ställa Caution, Mag Halling sv’de att de inga penningar fått, uthan ståår det, som Excipierat är kyrkian tillhanda, hvilken till högstnödige reparationer, sina medel nu betarfar, kyrkiovärderne sv at de eij heller några medell der af uppburit, Klåckhåf sv at för deras skuld, är lijkväl execution hans fader öfvergången, och alt hans gode honom fråntagit, der igenom han blifvit en ruinerad karl, och dy påstod han niuta kongl mt nådigste stadga, hvilket rätten låfvade taga i betänkande; Klåckhåf begiärte at deras egendom åthminstone emot den skedde excecution påå Ol Ersson, må tagas i säkerhet. Angående de 7 Dr som Pär i Vårdbacken gifvit till kyrkian 1692 hördes på parternas begäran Pärs hustru Märit, aldenstund i hans siukdom hon skulle borit fram pengarne, dock uthan Edh hvilken på tillfrågan hvem hon lefvererat pengarne till, sv att hennes man gifvit åtskillige gånger, som kunde stijga till 7 Dr. henne förhölts det i Låckne kyrkiobok finnes allenast 5 Dr upptagne. Illi så lär sompt finnas i Brunflo; hvilket gaf anledning sådant at eftersee, då ibland gifne penningar i Brunflo för 1692 funnes under Pärs nampn 2 Dr kpmt hvilka när de läggies till de 5 Dr blifver summan siu Dr kpmt. Klåckhåf moverade vijdare, hurusom af 1695 åhrs ransakning det klart finnes att penningarne in maio 1694 saknades, men samma åhr Pärs Mässodagen och andra g om hösten, sedan stölden skedde, först Ol Ersson är funnen lembna nycklarne efter sig af ovarsamhet, men aldrig för. hemstälte altså rätten der af at sluta kyrkiovärdarnes obillige påstående, såsom skulle genom Ol Erssons vårdslösheet, pennigarne blifvit botkombne, hvilket synes orimligit. På tillsfågan om de någonsin elliest och tillförne funnit nyckelen efter honom lembnat sv’de näij. 2) Hafva de och 1695 insisterat, at medan låset satt före en kijhl kunnat drifvas emellan kistan och låcket, så at en tvärhand kunnat sättas emellan och penningarne således utskakas, men annat är nu pröfvat så att sedan låset är fråntagit knapt låcket kunnat en flaate handh frånböijas, men på andra ändan där låset satt qvar, intet väl en knifsbeka. 3) Hafva de vijd ransakningen 1695 tillagdt Ol Ersson såsom han penningarne niutit, velat det han skulle beskied giöra, hvar af han födt sig, och klädt sin hustru och barn med hvilket de vell inte kunnat honom bevijsa och dy för sådant sökte han dem på laga straf. Illi förklarade at de alldrig hade honom någon sådan beskyllning tillagdt hvilket så mycket mindre de nånsin kunnat giöra, som de 1695 honom aldrig stämde, uthan blefve de med honom allenast inkallade at gifva den underrättelse de kunde om de bortkombne penningarne; men ingen tilltalade honom Ol Ersson derföre; hvilket och tålfman Lars PÄRSSON i Valne tillstod citationen angående. På tillfrågan om Ol Ersson ver med, då slättdal. uttogs? Ille sv’de Näij; Kyrkioverderne sv’de att Ol Ersson i Bleka då slog 3die låset för kistan, dock låste klåckaren upp sacristijan åt dem. Klåckhåf, altså är det klart at ingen präst den g de hade med sig. Ille beropade sig på Erich Olsson at den g ingan oskiäl skedde. Denne Erich var än intet hemma, uthan väntades ständel. Slutel ingaf Klockhåf en expense räkning bestyrkandes sig på all giorde bekostnad sedan 1695 till 213 Dr 6 Smt påståendes å Ol Erssons vägnar den af kyrkiovärdarne at niuta, hvilka till alt detta äro orsaken och vållande. Men de ville inte sådant bestå, deras oskuld är nogsampt förnee funnen och afdömd. Sedan nu ransakningen var parterne föreläsen tillspordes de, om något mehra voro at påminna el anföra, som till sakhens upplysning kunde lända. Då kyrkiovär. äntel’n ville, at Erik Olsson i Bleka höras skulle, det och Ol Ersson påstod, fördenskull så derföre, som och at någon närmare uplysning erhållas torde, detta blef uppskutit till d 1 Maj, aldenstund öfver cronoresten, då Extraord ting hållas måste. Imedlertijd förehölts parterne at tillsee om de till någon composition komma kunde; det Ol Ersson aldeles nekade, hälst han viste sig aldeles vara oskyldig, begiärandes måte sin oskuld till godo påståendes slutel att efter 1692 åhrs stadga kyrkiov. för den erhåldne execution måtte ställa borgen.

- Reference = Jämtlands domsagas häradsrätt (Z) AI:26a (1705) Bild 2280 / sid 222 (AID: v407045.b2280.s222, NAD: SE/ÖLA/10822) (Other Event, Date, Place, Notes)

- Notes: Continuerades den på sidsta ting lembnade sak emellan Ol Ersson i Enge och Ol Jonsson och Pär Pär Pärsson i Ångsta, der vijd Pär Pärsson aldra först inlade dess grannars attest af d 29 ?passato?, emot den beskyllning, som Ol Ersson honom sidst tillade, at i slåtten han skall fördt öhltun’r hvilket de betyga sig aldrig sedt, der emot Ol Ersson sig beropade på Pärs egen bekiänelse. der efter hördes Edel. Erik Olsson i Bleka, den parterne å bägge sijdor påkallade, berättandes at 3 åhr för sidsta hårdåhret, hvilket inföll 695 hade på Ol Jonssons begiäran han fölgdt med dem i Låkne Sacristija efter gudstiensten at slåå 3die låset för kistan, som sattes emellan de 2’e förre, kan hända förutan Pär Pärsson, flere andre fölgde med men inte mindes han om Ol Ersson fölgde, då hade Pär och Ol Jonsson haft hvar sin nyckell, låst up kijstan, medan han slog låset före hade de tagit up peningarne uhr lådan, läggiandes i en pung och så in i den lilla kijstan en slättd. undantagen, dän voro de uth på vallen med, läggandes honom in igen, sedan alt var beställt låste de igen, hvem de lefvererade nycklarne till, viste han eij, men alla penningarne tages uhr lådan, at der inte mehra var qvar; Hvem Präst den dagen predikade, mindes han inte, men ingen var med dem i Sacristijan då kistan öpnades och penningarne räknades och mehra hade han inte at berätta. Kn sv’de at H Måns förättade gudstiensten och lefvererade dem nyckelen, samma gång upräknades och penningarne. Ol Ersson påstod, at ingen Präst var med dem i Socknestufvan, viste eij heller om af honom de någon nyckel finge. Kn sv’de at de hade hvar sin nyckell för, och nu hade han den 3die fåt af dem. Ol Ersson begiärte af det måtte noteras, eftersom de nu sielfva tillståå sig allena haft nyckelen. Kn sv’de at då var inga penningar bortkombne. Ol Ersson, de hade nyckelen så för som sedan, allena lade in och togo uth när de ville och vell skall han svara om något brister. 693 taga de allena uth penningar till vijn, då ingen Präst var med, hvilket de nekade, uthan 694 då Målaren Sabell skulle hafva penningar för sitt arbete, togo de det inte af kistan, uthan af kornpenningar. Klockhåf påminte har af finnes, at kornpenningarne för 693 aldrig blifvit inlagde, som väl här är påstådt. …… vid §11 …… …… sid 235 dock lijkväl är af nu hållen ransakning der emot fölliande skiäl och omständegheter befundne, nembl 1) Hurusom kyrkians korn och dess föryttrande, som mäst alla åhr stijgit till 50 och några Dr Smt så väl som elliest gifvne penningar till kyrkian de haft om händer och upburit, hvilka penningar efter egit tillstående, de för sig allena hafva inlagdt genom hohlet på kistlåcket, uthan at dem räkna el vijsa klockaren el någon annan hvad som hvar gång inlades, efter som icke heller dervijd de hafva den varsamheet brukat att de för sig annoterat och upskrifvit, huru mycket hvar gång insläptes, så att der efter med en richtig räkning kunnat slutas och påföras, huru de för sådane pennigar hade redo giordt, ehuruväl en sådan method som desse brukadt öfver hela landet icke finnas vijd någon kyrkia brukelig varit, eij heller i detta Pastoratet. För det 2dra hafva de alltid in 3de åhret för 1695 då 3die låset för kijstan sattes, de alt jempt haft de 2ne nycklarne om händer och när de velat, gådt dijt, uthan at någon Präst varit med dem, hvilket så väl H Pastor Oldberg som Erik Olsson i Bleka hafva edl vittnat, och kyrkiovärdarne jembväl entl något tillståå, ehuruväl der vid de med tvetalan äro beslagne vordne. Hvarföre de och 3) till en och annan hafva uthlånat kyrkians korn och penningar och dem några åhr låtit uteståå, uthan at det samma vijd räkenskapernes giörande angifvit. Såsom till Pehr i Forsta, Lars Falk i Enge, och Christian Dunder, men der före uppborene interesse kyrkian aldrig beräknade, som särdeles vijd det till Pär i Forsta skedde lånet emot 1/4 t råg uti interesse, tillstådt och befunnit är. 4) Är af kyrkiovärderne tillstådt, at fastän uti de hvart åhr slutne kyrkioräkningar ett vist behållit qvantum uti penningar uthsatt blifvit, är doch icke samma summa inventerat el räknad, uthan räkningens saldo uppförd efter befundne inkomster, alt som de stijgit efter försälningen af kornet och gifne penningar efter kyrkiovärdens angifvande, men huru alt sådant inkommit el varit i behåld intet eftersedt vordit; hafvandes allenast åhr 1692 som af 1695 åhrs ransakning finnes och H kyrkioherden Florin nu jembnäl tillstådt, han af frambl probsten Lang varit ombeden de behåldne medlen uppräkna och inventera, och allenast funnit 30 a 40 Dr Smt, ehuruväl efter kyrkioräkningens innehåld, det behåldne inventarium i penningar sedan 1691 skulle vara 170 Dr 21. 7. Smt hvilket nogsampt bevijsar, at den brist som 1694 befans från många åhr tilbakas, som desse bönder kyrkiovärdar varit, lär härflyta. 5) Och ehuruväl det tvistas, när det 3de låset föreslogs om det var 1692 el 1693 så är lijkväl kyrkovärdarne med Erik Olsson i Bleka deruti eense, dät samma gång då många penningar i lådan vore, lades in i lilla kijstan, varandes således lådan tohm, hafvandes kyrkiovärdarne Ao 1694 om sommaren lijkväl betalt Målaren Sabel af kyrkiokornet 48 Dr Smt hvilket ofehlbart är af 1693 åhrs inkomst, derför, aldenstund 1694 åhrs kornpenningar efter kungl M’s speciale resolution icke influto för än 1695 in Martio, och såsom kornpenningar var kyrkians förnembligaste inkomst, så synes vijd kistans öppnande samma åhr 1694 eij heller mehra penningar der kunnadt vara än der funnes; 6) Äro kyrkiovärdarne dess utan med någon orichtighet vijd medlens administration beslagne, såsom 1) med de 3 Dr för kornet af Lars Hansson i Tann; 2) En Dr för dess faders Testamente, hvilka påster inte finnes kyrkian godo giorde. 3) hafva de af Pastoris Oldbergs gifne 2 Dr Smt, 1 Dr utlåtit, 4) äro de 1701 då häradsskrifvaren Varg skulle räkningen giöra med en falsk lista framkombne, der efter och räkningen blifvit sluten, der icke Ol Ersson med sin ???? dem håldne annotation framkommit hade. Till det sidsta har viijd 1701 åhrs räknings sluut kyrkiovärdarne tillstådt, att uthi soknen någon (?gl rest stodo?), men huru den sedermera blifvit kyrkian tilstält, de inte gittat bevisa, eftersom icke heller i kyrkians räkenskaper något sådhant finnes upptagit el kyrkian gotgiort sedermehra. Fördenskull kan häradsrätten eij annat pröfva, än der alla desse i ransakningen vijdlyftigare anförde skiähl och omständigheter, hade varit vijd handen då saken 1695 förehades och dömdes, Rätten då inte hade fällt Ol Ersson till de saknade 72 Dr 12. 7. Smt betalning, kunnandes dy nu eij annat finna än at han derföre bör vara frij och otiltalt; Men Ol Jonsson och Pär Pärsson som medlen värkel om hender haft och eij vijsa gittat huru och när de dem inlagd, för sådant häfta och svara. Hvilket den högl kungl håfrättens högrättvisa omdöme och correction, med underdånödmjukaste vordnad underställes; Imedlertijd låter rätten med dess betänkande anståå, huru detta emot be’e kyrkiovärdar bör consilereras, så väl som och med expenserne allenast at efter 1692 åhrs kongl stadga, Ol Jonsson och Pär Pärsson skola för den erholdne executionen ställa borgen och deras egendom derföre till äntel sluut blifva vederhäftig vara.

730. Type: Häradsrätt, Abbr: Jämtlands domsagas häradsrätt AI:12 (1687-1688), Title: Jämtlands domsagas häradsrätt AI:12 (1687-1688), NAD: SE/ÖLA/10822

- Reference = Jämtlands domsagas häradsrätt (Z) AI:12 (1687-1688) Bild 1580 / sid 152 (AID: v407022a.b1580.s152, NAD: SE/ÖLA/10822) (Other Event, Date, Place, Notes)

- Notes: § 29

778. Type: Häradsrätt, Abbr: Jämtlands domsagas häradsrätt AI:21 (1700-1700), Title: Jämtlands domsagas häradsrätt AI:21 (1700-1700), NAD: SE/ÖLA/10822

- Reference = Jämtlands domsagas häradsrätt (Z) AI:21a (1700) Bild 1350 / sid 126 (AID: v407035.b1350.s126, NAD: SE/ÖLA/10822) (Other Event, Date, Place)

- Notes: 22 Tillstod Jon Nilsson i Nornberg och Olof Ersson i Enge att dhe med H Pehr Klockhof vitterl undersatt deras nampb och bomärken under coutions skriften för munsterskrifvaren Hans Klockhof d 1 Januarij sidstl hvilken med den senare, nämden pröfvade kunna som skattebönder vara solvende.

- Reference = Jämtlands domsagas häradsrätt (Z) AI:21a (1700) Bild 1300 / sid 121 (AID: v407035.b1300.s121, NAD: SE/ÖLA/10822) (Other Event, Date, Place)

797. Type: Häradsrätt, Abbr: Jämtlands domsagas häradsrätt AI:15a (1694-1694), Title: Jämtlands domsagas häradsrätt AI:15a (1694-1694), NAD: SE/ÖLA/10822

- Reference = Jämtlands domsagas häradsrätt (Z) AI:15a (1694) Bild 2010 / sid 197 (AID: v407025.b2010.s197, NAD: SE/ÖLA/10822) (Other Event, Date, Place, Notes)

- Notes: 22 Hustru Anna Månsdotter Lars Falks änkia i Ängie och Låchne Sochn Kärade till Oluff Ersson ibm, at han hafver intagit halfva Högåkeren, och efter att som intet borde hafva meera än till halfparten där af som vice häradshöfvingen Knuth Ingelsson bijvistadt och bijfallit, och sedan likaväll intagit hela Högåkeren, och särtill med, med Törts stängiande som et bruttit och övfvertändt, som Lars Falk sagt sigh skolla honom lagsökia före, som dåch inthet skiedt? restp. att v. häradshöfvingen var dijth och tilböd oss förlijkningh, och uthleth sigh at iag ville vara nögd medh halfva Högåkeren, och som iag intet kunde där till samtyckia lämbnade han saken till tinget: upvijsandes tingsrättens doom af den 23 Nov 1669, af innehåld, att Oluf Ersson pretenderade å sin Svärfaders Siuhl Jonssons vägnar at igenlösa ett tunland jordh af Måns Jönsson som dijth varit förpantadt, efter pantebrefvet af 4 Martij, utan åhrtahl, för 54 Rdr uti g. gode dahl. och där på opburit 25 Rdr och enär resten af 29 Rdr Specie lefvereras, cederar han bemellte tunlandh, som af rätten ärkändes, och dömdes p. och den 1 April äro besagde 29 Rdr efter quittens betallte. Nills Jeppeson i Loke och Faste Jonson i Råssbohl hafva varit på en syhn och förlijkning, emmellan Måns Jonsson i Ängie och Oluff Resson ibm Ao 1670 om Högåkeren, då Måns bekände, sig hafva somma åker brukadt, efter den part Oluff Erson inlöst hafver, och aftalltes, att dee det åhret skulle såå den åkeren 1/2 huardera, men sedan skulle Måns med åkeren intet hafva beställa, men sedhan ville Måns trängia Oluff därifrån, emoth förlijkningen. Ano 1673 den 4 Aprilis erkände Nils och Faste på Brunflods laga ting sin utgifne attest. Ao 1674 den 8 Deceber, hafver Oluff Ersson praetenderat betallning för afflötte huus, rödning och gamble uptagne åkeren och Måns Jonson begierte för sin opassligheet skulldh, dilation till nästa tingh: Ao 1683 den 10 Maj hafver Oluf Erson pretenderat fyllnadt på igenlöste förpantade tunlandeth, nembl Högåkeren som lembnades till gode mäns pröfvande, huilket dagen efter den 11 dito efterkombos i parternes och 6 nembdemäns närvaru sållunda att Larss Falk förlijchtes med Oluff Ersson, sedan åkeren, söör om, nord om och öster om gården med reef och stång var upmätt, och befunit Oluff Ersson inteth hafva ett tunlandh som han inlöst at han skulle till fyllnadt bekomma Högåkeren, och huarken dee eller deras efterkommande skulle hafva macht det åtalla, och med allas underskitft bekräftadt där ibland nu varande tålfmän Olof Jonsson i Bleka och Peder Pedersson i Ångsta voro, och betyga så förlijkt vara som skrifvit står. Hustru Anna förgifver Oluf Ersson dagen efter sände after hennas man, och giorde något aftahl i närvaro of Erich Jonsson i Hälle och Nills Andersson i Berne, huar till nekades, utan om så varit, så gingo dee till huar andra som vänner, coh at Lars läfde 9 åhr sedhan, och aldrig förlijkningen klandrade. Hustroo Anna sade honom ofta tänkt deth giöra, men hade ongen tijdh därtill. Oliff i Bleka och Päder i Ånfstad påmina sigh, at parterne på refningen intet förlijktes, utan sedan om aftonen huar öfver förlijkningsskriftern uprättades, och sedan dee sine namvn undersatte, satte de och sine nampn där under. Hustro Anna, at Olof Erson bröth ao met, med det han tået stängde, huartill mekades, och at g. tået tigger för fäfoth, och at han icke een foth af henne hafver med orättia och dyrt nogh efter laga doom måst inlösa ett tunland med 54 Rdr Specie. Enhälligt votum såsom i laga ting den 10 May 1683 belefvades, at tree nämdemän å Olof Ersons sijda, och tree å Larss Falks, skulle pröfva om Oluf Erson bekommit till fyllest igenlöste förpantade tunlandh till Måns Jonsons hemman för 54 Rdr Specie, och dee dagan efter med ref och stångh deth efter kommit, och befunnit Oloff Erichson icke haft fyllnaden till tunlandet, och parterne sedan och samma dagh förlijkts, at Högåkeren skulle lemnas Olof Erichson till igenlöste tunlands fyllnadt som oryggeligen hållas skulle, och dee tillijka med nämdemännen förlijknings skriften underskrifvit den 11 Maij Ao 1683, och inget skiähl finnas at den är förbrutten; Altså förblifver rätten med dhet som sålledes efter befunden beskaffenheet är giort och vederkändt obråtsligen at hållas.

804. Type: Häradsrätt, Abbr: Jämtlands domsagas häradsrätt AI:10 (1683-1684), Title: Jämtlands domsagas häradsrätt AI:10 (1683-1684), NAD: SE/ÖLA/10822

- Reference = Jämtlands domsagas häradsrätt (Z) AI:10 (1683-1684) Bild 2610 / sid 254 (AID: v407020a.b2610.s254, NAD: SE/ÖLA/10822) (Other Event, Date, Place, Notes)

- Notes: Änkian hustru Britha Mårtensdotter i Tann kärade till Oluff Erssoni Ängie, för deth han beskylt henne strulit een särk, närvarande broderen Anders Ersson i Rijsse förledne våhr med dess huussfolk, huar till Oluf nekar: föregifvandes sig af sin broder Anders i Rijhsse blifva förkastatt för ett lägersmåhl, och svarade att deth fuller så var, och eij af nöden derföre blifva af sitt egit folk förbrått, och till Anders hustru Lijssa sagdt att hennes systrar hafva och låtitt draga opp särken på sigh, menandes der medh åklaga annan Britha; som var besåfven af Leutenanten Anders Curi, förr än hon laggift blef medh Erich Nillson i Tann. Men hustru Brita påstår, att han sigh tyfveriet tillagdt, som Anders Erssons drängh Oluff Hansson och pijgan Kerstin Andersdotter åhörde och kunna betyga, och enär dee frankallades till förhöör, bekände Oluff Erson sig sagdt deth hustru Brita hafver stulit een särk. Hafvandes till sagusman hustru Britha Olssdotter i Sinnbergh, och hustru Ingeborgh Olssdotter i Giähle uthi Nääs sochn boende: begärandes dilation till dess han kan dem lagl öfvertyga sådanne ordh för sig sagdt. Hustru Brita föregifver sigh der af intett vetta. Resolutio Emedan som Oluff Ersson beropar sigh på sagesmän så dilhereres saken till nästa tingh, då dee måste comparera.

- Reference = Jämtlands domsagas häradsrätt (Z) AI:10 (1683-1684) Bild 2090 / sid 202 (AID: v407020a.b2090.s202, NAD: SE/ÖLA/10822) (Other Event, Date, Place, Notes)

- Notes: 3 Oluf Erichsson i Ängie skuldgafs hafva besåfvitt Märitt Andersdotter ifrå Svedie uti Sunne Sochn och aflatt barn tillsammans som för fiortton daghar sedan föddes och i lijfvett ähr, huilka tilstå lägersmåhlett. Oluf var den tijden ogift och Märitt af oächta säng född och med den synden icke förr beslagen. Huarföre plichtar Oluf Ersson efter dett 3 capitlet giftemåhla B LL med 40 Mk coh Märitt efter kongl resolutionen 20 Mk.

- Reference = Jämtlands domsagas häradsrätt (Z) AI:10 (1683-1684) Bild 480 / sid 42 (AID: v407020a.b480.s42, NAD: SE/ÖLA/10822) (Other Event, Date, Place, Notes)

- Notes: § 15

816. Type: Häradsrätt, Abbr: Jämtlands domsagas häradsrätt AI:11 (1685-1686), Title: Jämtlands domsagas häradsrätt AI:11 (1685-1686), NAD: SE/ÖLA/10822

- Reference = Jämtlands domsagas häradsrätt (Z) AI:11 (1685-1686) Bild 590 / sid 53 (AID: v407021a.b590.s53, NAD: SE/ÖLA/10822) (Other Event, Date, Place, Notes)

- Notes: 3 Oluff Ersson i Ängie angaf Chiergianten Samuel Lindahl förledne sommar, då han hoos sigh logerade sigh öfverfallit och slagitt med een tilredd stångh, och haft Anders Jern till hielp, och förfölgt honom i sin stugu, och sändt Anders efter stången ighen som hölt igen cammardörren, så att Oluff måst sticka sig undan på cammarebåtn, och Lindahl sedan kommit inn och stuckitt under sängen efter honom. Sedan kom han heem om een natt och haft fältväbell Oluff Storm med sigh, och begärte först säng åth feldtväbelen genom pijgan, och sedan kom till een bodh, där Oluff med sin hustru lågh, och ville äntelig köra dem upp, och badh Anders Bärgh gå efter sin väria, deth han intett ville göra, och dy badh han honom stå för dörren och släppa Oluff intett uth, mädan han ginge efter värian, då Anders bedit Oluff gå uth och gåå uhr gården, det han och giorde, och rätt som han språngh öfver gärdslegården togh Anders i skiorttlinningen, men icke hårtt, och altså slapp han undan och ropte hielp hoos grannarna, och om natten lågh med sin hustry hoos Joon Nillsson ibm. Förledne våhr enär Oluff giorde graföll efter sin svärfader i Ängie, bödh han Chiergianten och, och niuter någon dryckenskap sade han att Nillss Chrestophersson hade een fläck ännu som kliar, den han vill bota, och Oluf lade sigh i försvaar för honom, och då Lindahl ville stijga upp förvägrade Oluff deth, så han togh honom i skägget, och Oluff togh honom i hårett igen. Huar emoth invändes att altt var obevijssligitt, och att han intett meera giordt än sig för Olufs otijdigheet fösvaratt. Oluff beklagade och, sigh aff Cheiergianten sedan han lagt sigh blifa opropat att dricka med honom och der till beiakatt och stijgit upp och ärnatt gå i andra stufvan, då Johan Lustig badh honom intett gå dijth eftersom böndren vore bårtgångne, och Chiergianten med soldatherne guarr, derföre han och sigh lade. Strax der efter kom Chergianten: sägandes statt upp din skielm, och drick med migh, huilkett vädersakades, då bad han honom läsa för sigh, och sade sig villea skiuta honom ihiähl om han på tijo stegell och hiul sättias skulle. Item slagit Olufs hustru blodigh och rijfvit hatten sönder aff hufvudet på henne, då Chiergiantens hustru och styfson Axel hade honom uth, och Capiten Ullfsparre efter begäran sändt Anders Jerne att varna honom. Peder Rassvill var och tilstädes, tillijka med Jacob i Byhn, Staffan i Tann och Joon Nillsson i Ängie. Anders Olsson Jerne tillstodh sigh vara tilstädes enär Lindahl begynte trätha medh Oluff Ersson och intett medh Action inblandat, dy aflade han sin vittnesedh och bekände nebligen: Att Chiergianten Lindahl och han vore tilhopa i Tann, och Chiergianten befalt sigh gåå till sitt quarteer hoos Oluf Ersson i Ängie och begära een spann maltt, som honom låfvatt var, och der af strax bryggia, emädan som han dagen efter väntade främmande, och Jerne altså förfogade sig till Ängie, och aff Olufs hustru begärte Maltett, och fick till svaars, att han får intett maltt utan ööl skall han för penningar få, huarmedh han går tilbaka och det svaret sägher till Chiergianten, och dee sedan fölgtes till Ängie: gåendes chiergianten i sin stufva och säger åth sigh, att han skulle gå efter Oluff och beda honom komma till sigh, deth han efterkom och tillijka medh Oluff går in till Chiergianten, så han frågade Oluff hvij han icke bekom maltett, och med deth samma togh han upp een grahnkäpp, och slog Oluff två slagh der medh, och bad sig hålla dörren igen, och rätt som han skulle taga åth gräpan språng Oluff uth och in i sin egen stufva, Chiergianten badh åther Jerne att bedia Oluff komma in till sigh, men Oluff nekade aff fruchtan, att ytterligare blifva slagen, dy gick Chergianten in i Olufs stugu, och Oluf språng uth i een cammar och giömbde sigh på jällen eller bottn, och fuller märchte var han var, men intett sade för chiergianten, chiergianten söchte och sielf i cammaren efter honom, kunnandes Jerne intett förstå chiergianten då ville slå Oluff utan förlijkas medh honom, huiket Chierg’n kungiortes, och han kunde intett deremoth säija; beklagandes sigh intett få kiöpa aff bonden huad han tarfvar. Dragonerne Peder Rassvill och Johan Lustig, och böndren Jacob Nillsson i Byhn och Staffan Larsson i Tann aflade i deth senaste klagomålet sin vittnesedh och bekände nembl Peder Rassvill, att han var ute på gården och hörde chergianten fråga sin hustru efter sin väria, eftersom Oluff Ersson, Peder och Nillss Chrestophersöner hållit sigh i hårett, och hustrun beditt Rassvill gå in och afstyratt deth han intett giorde, utan öfvade een ??ltt att slå i trumman, och sedan gick han inn efter sin hatt och hörde Chiergianten sägä åth Oluff, lääss fader våhr, och han svarte liggiandes i sängen, faanen lääss för tigh, och der med gick han uth. Johan Lustigh, att Chiergianten kom uthlöpandes och sade sigh intett få vara fredh, och frågade sin hustro efter sin väria, och hon svaratt deth värian var hemma i quarteret, der ???? gick Chergianten inn, och een stundh derefter kom denne gåendes och såg Chierg. komma frå Olufs stufa och gå till gäststufvan, och Oluf var gå oppstijgen och ville gå till Chergianten, men afrådd af sin hustru, och dy lade han sigh. Sedan kom Chergianten till honom och bad honom läsa fader vår, och fick till svaar, fahnen lässe för tigh, och der med gick Chergianten uth, och hans hustru hade honom heem, men huru tahlet begyntes hörde han intett, emädan som han stodh i förstufvan. Jacob Nillsson, att så snartt han sågh Chergianten och Oluff Ersson komma till trätta vidh bordändan, gick han derifrå heem: vettandes intett huru dee taltes medh. Staffan Larsson, att Chergianten sade dig villia taga Peder Chrestopherssons häst till Brunflodh, och svarades han kan väl tagas, men intett medh mitt låf, ty iag sätter honom för plogen, huaröfver han blef ondh, och stegh opp att gå på golfvett, och Oluff Ersson hundrade honom, der med stötte Chergianten Oluf Ersson ifrå sigh, och Oluf fattade honom i hårett och blefve strax åthskilde, och Oluff brachtes till sin stufva, meera viste han intett berätta, eftersom han var drucken och gick sin väg heemåth. Corporal Oluff Andersson förmantes edeligen bekänna huad han i saken veeth berätta och betygade sigh vara så väll plägader att han intett deth ringaste veeeth sigh påminna huad som emellan chergianten och Oluff Ersson passerade, och om andra sagt då redan sombnatt. Oluff Ersson berättar sigh få ett slagh på vänstra armen som blef blått och deth andra emellan axlarna som intett blånade men ingendera låtitt gode männ besee. Schiergianten föregaf sigh beda Oluff Ersson liggia stilla och lässa, enär han ville stijga opp och slå sigh. Sidst sade han sig intett mehra i sakene hafva att säija, utan troor att vittnen efter sin eedh giordt rätt berättelsse, och varder derefter niuthandes lagligit vthslagh. Såsom aff ofvanstående ransakningh befinnes, att Chergianten Samuell Lindahl hafver i vreds modh skickatt efter sin värdh Oluff Ersson i Ängie och kallat honom in i sin tillordnade stufva, och utan ordsaak gifvitt honom tvänne slagh med een grahnkiäpp, deth eena på vänstra armen och deth andra emellan axlarna, huar med han tagit flychten till sin egen stufva, fastän Anders Jerne vellat efter befallningh, deth hindra. Sedan hafver och Chergianten gått i Olufs stufva, och han strax flydtt vndan i cammaren, och förstuckit och giömbt sigh på des jäll eller bottn, och sålledes intett igenfinna kunnatt; Altså kan rätten intett frijkalla chergianten för giord hemgångh, och dy i kraft af 5 capitlett Eedsöre balken LLn: dömmer honom derföre till fyratijo Mk, iembväll och för tvänne käppeslagh efter 13 cap såramåhla Bn villia LLn sex Mk. Beträffande Oluff Erssons angifvne besväär emoth Chergianten, i deth han skall een gångh icke fått nattro, utan nödgatts utur sin nattsängh tillijka med hustrun fly till grangården och där liggia öfver natten, kan denne gången icke företagas och afhielpas, aldenstundh Anders Bergh, som där i förnembligen beropas till vittne, icke hemma stadder är, derföre upskiuthes deth till nästa laga tingh. Huad Oluf Erssons tredie angifvande, om deth som i graföhlet förluppit är, vidkommer, så upphäfves deth, huad som å begge sidor i dryckenskap dem emellan passerat är, helst och emedan Chergianten var een kallader gäst i hussett.

- Reference = Jämtlands domsagas häradsrätt (Z) AI:11 (1685-1686) Bild 620 / sid 56 (AID: v407021a.b620.s56, NAD: SE/ÖLA/10822) (Other Event, Date, Place, Notes)

- Notes: 4 Hustro Brita Mårtensdotter i Tann yrkiade på sin saak emoth Oluf Erichsson i Ängie, för deth han kallat sigh tyff, då han beropade sigh på hustro Britta Olssdotter i Sinberg såsom sin sagesman, huilken berättade sigh sagt, att hustro Brita den tijden hon vallade booskapen, och kunde vara tijo eller tolff åår gammall tagit een gammall särk som hängde på een haga, som sin syster Ingeborgh i Giähle ägde, och var medh Britta lijka gammall och valladhe som och den bekom ighen, och skedde för tiugu åtta åhr sedan; Hustro Märitt Andersdotter i Sanne som tiente den tijden hoos hustro Britta Olssdotter, berättar att een gammall särk fans hoos Britta Mårtensdotter, som Ingeborfh i Giähle ägde, der till Britha aldeles nekar, och föregifver att Ingeborgh för Erarmus Påhlsson i Tann nekatt der till, och sagt sig intett vetta der aff. Hustro Britta i Tann föregaff Oluff sagt, det den stullne särken togs aff hustro Britha då hon een gång lågh i barnsängh som pigan Kerstin Andersdotter bevittnar sig af hans mund höra; men Oluff nekar. Hustro Ingeborgh Olssdotter i Gärde examinerades och betygade sigh aldrigh minnas, och vetta någon särk mistat, och mycket mindre någon derföre beskyltt: villiandes intett vetta aff sådant sqvaller. Hustro Britha Olssdotter förklarade sig ytherligare eij annorlunda sagt för sin måhg Oluff Ersson, då han utropat blef sin pijga besåfvitt, och förkastatt derföre, att hustro Britha Mårthensdotter den tijden hon flicka var tagit sin systers Ingeborgs särk som fick ighen, men aldrig kallat henne tyff, utan sagt elliest. Hustru Märitt tilstår sigh minnas, att een särk kom bortt, och hustro Britha Mårtensdotters halfsyster Anna sagdt deth och skaffar den till retta. Drängen Oluff Hansson berättar sigh höra Oluf Ersson säija att hustro Britha Mårtensdotter stuhlit een särck aff hustro Ingeborgh Olssdotter i Giärde, den hon igentagit af hennes kråpp, enär hon låg i barnsäng. Såsom aff föregången ransakning befins, att Oluf Ersson icke allenast hafver uthropat hustru Britha Mårtsdotter för een tyff, utan och söcht deth kunna bevijsa, som doch aff ingen grund är; Altså pröfvar rätten skiäligt, att dömma Oluff Ersson för vittnesmåhl, efter deth 20e capitlett tingsmåhls balken att plichta med sina 40 Mk, och hans svärmoder hustro Britha Olssdotter som först deth yppat, och gifvet sin mågh anledningh der till, i lijka måtto efter berörde capitell, eftersom hon söcht bevijsa denna särken olofvandes tagit, Saker till sina fyratio Mk.

817. Type: Hovrätt, Abbr: Svea Hovrätt - Advokatfiskalen Jämtlands län (Z) EXIe:3830 (1714-1714), Title: Svea Hovrätt - Advokatfiskalen Jämtlands län (Z) EXIe:3830 (1714-1714), NAD: SE/RA/42042202

- Reference = Svea Hovrätt - Advokatfiskalen Jämtlands län (Z) EXIe:3830 (1714) Bild 1170 / sid 110 (AID: v494745.b1170.s110, NAD: SE/RA/42042202) (Name, Title)

- Notes: ”Efter föregången stämbning kärade Erich Andersson i Rijse till fahrbroderen Oluf Ehrsson i Engie by af Lockne sochn…”

1078. Type: Hovrätt, Abbr: Svea Hovrätt - Advokatfiskalen Jämtlands län (Z) EXIe:3821 (1705), Title: Svea Hovrätt - Advokatfiskalen Jämtlands län (Z) EXIe:3821 (1705), NAD: SE/RA/42042202

- Reference = Svea Hovrätt - Advokatfiskalen Jämtlands län (Z) EXIe:3821 (1705) Bild 2510 / sid 246 (AID: v494178.b2510.s246, NAD: SE/RA/42042202) (Other Event, Date, Place)

1081. Type: Hovrätt, Abbr: Svea Hovrätt - Advokatfiskalen Gävleborgs län (X) EXIe:3152 (1671), Title: Svea Hovrätt - Advokatfiskalen Gävleborgs län (X) EXIe:3152 (1671), NAD: SE/RA/42042202

- Reference = Svea Hovrätt - Advokatfiskalen Gävleborgs län (X) EXIe:3152 (1671) Bild 560 / sid 52 (AID: v421285.b560.s52, NAD: SE/RA/42042202) (Other Event, Date, Place)

1089. Type: Häradsrätt, Abbr: Jämtlands domsagas häradsrätt (Z) AI:19 (1698), Title: Jämtlands domsagas häradsrätt (Z) AI:19 (1698), NAD: SE/ÖLA/10822

- Reference = Jämtlands domsagas häradsrätt (Z) AI:19b (1698) Bild 680 / sid 383 (AID: v407032.b680.s383, NAD: SE/ÖLA/10822) (Other Event, Date, Place, Notes)

- Notes: 38 Öfversågs hållen husesyn på Christopher Nilssons Cronohem’n Byen och Lokne Sn Dr håll vid Brunflo Compagn, hvars brist pröfvades efter synen till 82 Dr 18. Smt. Löftesmän voro Olof Ersson i Engie och Pär Christophersson i Forsta, hvilken förklaradhe, at i Flodins tijd hade de för detta hem’ns åbo Lars Falk caverat, hvilken sedan han niutit frihetsåhren och några åhr öfver settat, hade han flyttat till sin svärfaders hem´n och här på satt åboer dhen ena efter dän andra, och emedan genom hans förvållande hem’t kommit af sig, så ville Olof Ersson hoos Falkens sterbhus och i hans egendom sin regress hafva; Och aldenstund desse löftesmän hafva caverat, så äro de och Kungl Majts Män, ståendes dhem öppit sin regress honom Falkens sterbhus och i dess egendom at sökia, det bästa de gitta.

1092. Type: Hovrätt, Abbr: Svea Hovrätt - Advokatfiskalen Gävleborgs län (X) EXIe:3158 (1676), Title: Svea Hovrätt - Advokatfiskalen Gävleborgs län (X) EXIe:3158 (1676), NAD: SE/RA/42042202

- Reference = Svea Hovrätt - Advokatfiskalen Gävleborgs län (X) EXIe:3158 (1676) Bild 6280 / sid 618 (AID: v421952.b6280.s618, NAD: SE/RA/42042202) (Other Event, Date, Place)

Created on 21 Oct 2025