[Index] |
Olof(Olle) Emil Alm (1891 - ) |
![]() |
Six Generation Ancestors Table |
b. 10 Dec 1891 at Bjärme, Näs (Z) |
m. 05 Jan 1916 Karin Olivia Jönsson (1893 - ) |
Events in Olof(Olle) Emil Alm (1891 - )'s life | |||||
Date | Age | Event | Place | Notes | Src |
10 Dec 1891 | Olof(Olle) Emil Alm was born | Bjärme, Näs (Z) | Note 1 | 136 | |
Jun 1914 | 22 | Other Event | Bjärme, Näs (Z) | Slagsmål med en varg | 1060 |
05 Jan 1916 | 24 | Married Karin Olivia Jönsson (aged 22) | 138 | ||
05 Jun 1916 | 24 | Birth of son Ragnar Oskar Alm | Bjärme, Näs (Z) | 138 | |
23 Jul 1918 | 26 | Birth of son Jöns Erland Alm | Bjärme, Näs (Z) | 138 | |
04 May 1923 | 31 | Birth of daughter Ines Karolina Alm | Bjärme, Näs (Z) | 553 | |
21 Jan 1941 | 49 | Death of mother Karolina Ulrika Fjällström (aged 89) | Bjärme, Näs (Z) | Bjärme 1:3 | 260 |
18 May 1954 | 62 | Death of father Olof Eliasson Alm (aged 88) | Wij, Näs (Z) | WIJ 1:17 | 260 |
Note 1: Döpt i Frösö, Fadern titulerad V. Korpral |
Source References: |
136. Type: C, Abbr: Födda, Title: Näs C:5 1889-1894 |
- Reference = Näs C:5 (1889-1894) Bild 230 / sid 37 (AID: v114977.b230.s37, NAD: SE/ÖLA/11083) (Birth, Date, Place, Notes) |
- Notes: 1891 dec 10 döpt den 12 jan
Olof Emil V. Korpral Olof Eliasson Alm 26 år Hustru Karolina Ulrika Fjellström Bjärme sid 4 i husförhörsbok Dopvittnen P. O. Jakobo med hustru i Vagled af Frösö församling Döpt af K?. J. Östman Avis från Past. ämb. i Frösö d 18/1 a892 |
138. Type: A, Abbr: Församlingsbok, Title: Näs AIIa:2 (1904-1924) |
- Reference = Näs AIIa:2 (1904-1924) Bild 190 / sid 7 (AID: v228449.b190.s7, NAD: SE/ÖLA/11083) (Marriage, Date) |
1060. Type: Newspaper, Title: Länstidningen 28 Dec 1977 |
- Reference = Länstidningen 28 Dec 1977 (Other Event, Date, Place, Notes) |
- Notes: Det var till midsommaren 1914 som Olle och hans pappa OE Alm var ute på ägorna för att harva. De hade tre hästar spända framför harven, så det gick undan, berättar Olle.
Det var stekhett och solen låg på rejält, så de tog rast för att hästarna skulle få vila. – Vi bestämde att vi därför skulle vänta tills solen gått ned då det blivit lite svalare, berättar Olle. Vid midnatt var Olle ute igen och nu gick det undan. Han körde alldeles intill ett långt dike när Olle såg något ovanligt. – Rätt som det var såg jag ett djur som sprang fram ur skogen intill och snett framför hästarna. Först trodde jag det var en räv. Men så kom det ytterligare ett djur och Olle stannade och hoppade av. Djuren sprang över till en bro över diket där de sedan stod stilla. – Jag tog upp en stor sten och kastade mot det andra djuret. Då vände de och började röra sig bort mot järnvägen. Precis då kom ett tredje djur samma väg. Det skulle också över bron. Olle berättar för reportern om hur han hoppade snett över diket samtidigt som djuret gjorde det. Båda åt samma håll. Olle landade nu i diket med vargen under sig. – När vi låg där i diket så fick jag tag i svansen. Det var ett tungt och ohanterligt djur som ylade fruktansvärt, berättar Olle vidare. Nu hade de andra två djuren kommit tillbaka och började cirkla runt Olle i diket. Han reste sig och började gå bort mot sin far som var en bit därifrån. – Jag höll den i ett grepp med handen. Djuret högg efter mig, men huggen tog i svansen som blev alldeles blodig. – Jag tänkte att det var farligt, så jag tog ett ännu stadigare grepp om svansen och slog djuret mot marken allt vad jag orkade, men då tappade jag taget. Vargen for i väg och slog några volter innan de, tvärstannade och vände sig mot Olle. Då gick den till attack. Den vräkte sig mot Olles ansikte med ett språng. – Men jag hade grova skor och lyckades träffa den med en hård spark mot käken, så den snodde runt och föll på rygg med svansen emot mig. Då hann jag hugga tag i den igen. Han och pappan tog nu hem vargen med gemensamma krafter där den avlivades. Att det var vargar och inte rävar det handlade om hade de redan fått klart för sig, men även en vargjägare som tillkallades och som såg djuret kunde konstatera att så var fallet. Senare, efter Olles brottningsmatch, gick han och pappan tillbaka till platsen för att se om de två andra vargarna var kvar. – De var inte svåra att spåra och jag gick fram emot dem med en stor påk, men de vek inte en tum. Däremot morrade de så kraftigt att jag fann för gott att dra mig tillbaka. Det räckte med en vargbatalj, berättar Olle Alm för reportageteamet. |
Created on 21 Oct 2025 |