[Index]
Olof(Olle) Emil Alm (1891 - )
Karin Olivia Jönsson Ragnar Oskar Alm Jöns Erland Alm Ines Karolina Alm Olof Eliasson Alm Elias OLOFSSON Olof ELIASSON Lisbeth HANSDOTTER Ingrid GÖRANSDOTTER Göran JÖNSSON Helena MAGNUSDOTTER Karolina Ulrika Fjällström Erik Fjällström Katarina Matsdotter
Olof(Olle) Emil Alm
Six Generation Ancestors Table
b. 10 Dec 1891 at Bjärme, Näs (Z)
m. 05 Jan 1916 Karin Olivia Jönsson (1893 - )
Events in Olof(Olle) Emil Alm (1891 - )'s life
Date Age Event Place Notes Src
10 Dec 1891 Olof(Olle) Emil Alm was born Bjärme, Näs (Z) Note 1 136
Jun 1914 22 Other Event Bjärme, Näs (Z) Slagsmål med en varg 1060
05 Jan 1916 24 Married Karin Olivia Jönsson (aged 22) 138
05 Jun 1916 24 Birth of son Ragnar Oskar Alm Bjärme, Näs (Z) 138
23 Jul 1918 26 Birth of son Jöns Erland Alm Bjärme, Näs (Z) 138
04 May 1923 31 Birth of daughter Ines Karolina Alm Bjärme, Näs (Z) 553
21 Jan 1941 49 Death of mother Karolina Ulrika Fjällström (aged 89) Bjärme, Näs (Z) Bjärme 1:3 260
18 May 1954 62 Death of father Olof Eliasson Alm (aged 88) Wij, Näs (Z) WIJ 1:17 260
Note 1: Döpt i Frösö, Fadern titulerad V. Korpral
Source References:
136. Type: C, Abbr: Födda, Title: Näs C:5 1889-1894
- Reference = Näs C:5 (1889-1894) Bild 230 / sid 37 (AID: v114977.b230.s37, NAD: SE/ÖLA/11083) (Birth, Date, Place, Notes)
- Notes: 1891 dec 10 döpt den 12 jan
Olof Emil
V. Korpral Olof Eliasson Alm 26 år
Hustru Karolina Ulrika Fjellström
Bjärme sid 4 i husförhörsbok

Dopvittnen
P. O. Jakobo med hustru i Vagled af Frösö församling

Döpt af K?. J. Östman
Avis från Past. ämb. i Frösö d 18/1 a892
138. Type: A, Abbr: Församlingsbok, Title: Näs AIIa:2 (1904-1924)
- Reference = Näs AIIa:2 (1904-1924) Bild 190 / sid 7 (AID: v228449.b190.s7, NAD: SE/ÖLA/11083) (Marriage, Date)
1060. Type: Newspaper, Title: Länstidningen 28 Dec 1977
- Reference = Länstidningen 28 Dec 1977 (Other Event, Date, Place, Notes)
- Notes: Det var till midsommaren 1914 som Olle och hans pappa OE Alm var ute på ägorna för att harva. De hade tre hästar spända framför harven, så det gick undan, berättar Olle.
Det var stekhett och solen låg på rejält, så de tog rast för att hästarna skulle få vila.
– Vi bestämde att vi därför skulle vänta tills solen gått ned då det blivit lite svalare, berättar Olle.
Vid midnatt var Olle ute igen och nu gick det undan.
Han körde alldeles intill ett långt dike när Olle såg något ovanligt.
– Rätt som det var såg jag ett djur som sprang fram ur skogen intill och snett framför hästarna. Först trodde jag det var en räv.
Men så kom det ytterligare ett djur och Olle stannade och hoppade av. Djuren sprang över till en bro över diket där de sedan stod stilla.
– Jag tog upp en stor sten och kastade mot det andra djuret. Då vände de och började röra sig bort mot järnvägen.
Precis då kom ett tredje djur samma väg. Det skulle också över bron.
Olle berättar för reportern om hur han hoppade snett över diket samtidigt som djuret gjorde det. Båda åt samma håll.
Olle landade nu i diket med vargen under sig.
– När vi låg där i diket så fick jag tag i svansen. Det var ett tungt och ohanterligt djur som ylade fruktansvärt, berättar Olle vidare.
Nu hade de andra två djuren kommit tillbaka och började cirkla runt Olle i diket. Han reste sig och började gå bort mot sin far som var en bit därifrån.
– Jag höll den i ett grepp med handen. Djuret högg efter mig, men huggen tog i svansen som blev alldeles blodig.
– Jag tänkte att det var farligt, så jag tog ett ännu stadigare grepp om svansen och slog djuret mot marken allt vad jag orkade, men då tappade jag taget.
Vargen for i väg och slog några volter innan de, tvärstannade och vände sig mot Olle.
Då gick den till attack.
Den vräkte sig mot Olles ansikte med ett språng.
– Men jag hade grova skor och lyckades träffa den med en hård spark mot käken, så den snodde runt och föll på rygg med svansen emot mig. Då hann jag hugga tag i den igen.
Han och pappan tog nu hem vargen med gemensamma krafter där den avlivades.
Att det var vargar och inte rävar det handlade om hade de redan fått klart för sig, men även en vargjägare som tillkallades och som såg djuret kunde konstatera att så var fallet.
Senare, efter Olles brottningsmatch, gick han och pappan tillbaka till platsen för att se om de två andra vargarna var kvar.
– De var inte svåra att spåra och jag gick fram emot dem med en stor påk, men de vek inte en tum. Däremot morrade de så kraftigt att jag fann för gott att dra mig tillbaka. Det räckte med en vargbatalj, berättar Olle Alm för reportageteamet.