Märit OLOFSDOTTER (1613

Märit OLOFSDOTTER (1613 - 1683)

Svartlutkärringa

b. abt 1613

d. abt 15 May 1683 at Tand 3, Lockne (Z) aged 70

Events in Märit OLOFSDOTTER (1613 - 1683)'s life
Date	Age	Event	Place	Notes	Src
abt 1613		Märit OLOFSDOTTER was born		Ca 70 år gammal vid sin död	804
abt 1650	37	Birth of daughter Märet NILSDOTTER		Note 1	101
abt 1655	42	Birth of son Jon NILSSON		50 år gammal 1705	101
abt 15 May 1683	70	Märit OLOFSDOTTER died	Tand 3, Lockne (Z)	Note 2	804

Note 1: 46 år gl ca 1696, 60 år gl ca 1705

Note 2: Dränkt sig i gårdsbrunnen, begravd avsides av bödeln

Source References:

804. Type: Häradsrätt, Abbr: Jämtlands domsagas häradsrätt AI:10 (1683-1684), Title: Jämtlands domsagas häradsrätt AI:10 (1683-1684), NAD: SE/ÖLA/10822

- Reference = Jämtlands domsagas häradsrätt (Z) AI:10 (1683-1684) Bild 810 / sid 75 (AID: v407020a.b810.s75, NAD: SE/ÖLA/10822) (Name, Notes)

- Notes: Anno 1683 d 9 Juli hölts extraordinarie ransakningh om frambledne Märitt Olufsdåtters Nils Erichssons hustru i Tand dödeliga afgångh

- Reference = Jämtlands domsagas häradsrätt (Z) AI:10 (1683-1684) Bild 810 / sid 75 (AID: v407020a.b810.s75, NAD: SE/ÖLA/10822) (Death, Date, Place, Notes)

- Notes: (vid ransakningen om hennes lik d 9 Juni framgår att hon varit död ca 3 veckor

Anno 1683 d 9 Juli hölts extraordinarie ransakningh om frambledne Märitt Olufsdåtters Nils Erichssons hustru i Tand dödeliga afgångh
Närvarande Befallningsman Vählb. Jonas Vargh och Nämbden

(12 st nämndemän)

Nills Erssons tienstepoijke Oluf Pädersson om sina 12 åår födder i Hackåhs socnn och Våhle by förestältes och tillspordes huad vettenskap han om hust Märitts afgångh kan hafva, medh alfvahrligh påminnelsse och vahrningh att intet däri något förtijga, uthan bekänna huad han däruthinnan kan kunnigt vara. Rp att hust Märitt var mathmoder och des beställningh och förrättningh hade så vähl sedan i höstas, då denne till tienst dijth kom, som förra gången han där var nembl ett åhr emellan. 2do att hon siukligh var och merndeels klagade sigh af rensell och hufvudvärk vara bekaijat, och ofta måst der af hålla sängen: görandes huar morgon och affton sina böner: kunnandes intet märkia henne sambvetssvagh vara, men mäst heela vintheren svagh och föga någon dagh som hon icke måste till sängs och dagen förr än hon sigh drängte gått åth brunnet, då sonhustrun henne varsse blef och tagitt tilbaka, och om samma morgonen enär hon inkom i sängen läsit morgonbönen och skriftermåhlen på danska stigandes sedan upp tillijka med sin man: sittiandes bäggie på ett säthe vid spijssen att skoo sigh, då dee andra gingo uth på åkeren och icke öfver een half tijma därefter, gick sonahustrun heem och kommande till gården, stodh Nills Ersson i porthen och beklagade att Märitt var bårtha och sade sigh i fähusset varit och intet funnit henne, och altså genom huussfolkett och grannarne låtit sökia efter henne i skogh och mark och han sielf söchte i brunnet som skall vara till tree fambnar diupt af vattnet och med een lång humblestångh huar opå een krook var, träffat i des kläder och dragit så längie att han blef varsse des kropp huaraf han häpen bleff och ropte hielp, då denne Oluf och pijgan Margretta Olssdotter som på åkern vore, kommo honom till hielp och drogo henne opp uhr brunnet som ett gått stehnkast var ifrå gården och boro lijket inn och lade deth i stugun öst på gården och pass åtta dagar efter uti een hööbod insatt och Pingestaffton af gårdsfolget lagdt i een kijsta: skohlandes lijkett eij mycket luchta.

Tienstepijgan Margetta Olssdotter på 16 åhret ifrå Nääs sochn och Åhlsta by som på andra åhret hoos Nills Ersson tiänar, berättar att hust Märitt detta åhret lämbnat mathmoors åhugan (ansvar) på sonahustrun, eftersom hon altid siukligh var af hufvudvärck: läsandes morgon och afton: varandes bekymbratt, att gudh som dhem så längie ehrnärt, hielper och dem vijdhare: varandes icke uthfattige, uthan sine uthskylder clarerat. Dagen förr Märitt drängte sigh, såth hon på brunsbotn och läste, och lade bräderne aff, deth dåttren Gunnilla som ett ährende till badhstufvan hade, märchte och fruchtade att hon skulle gifva sigh neder bunnet och denne där ifrå ett stycke drogh och ropade efter hielp, då Märitt lopp till brunnet igen och satte sigh på förra rummet och begynte lässa, då dåttren och sonahustrun henne måste merndeels där ifrå bära och hon bedit dem låtha sigh blifva, hoon kunde väll sielf gåå heem, enär hon enn stund där suttit, gick hon in och brukat mundh på dem, för dett dee henne icke låtho blifva efter behag vidh brunnet quar, och då hon påminthes befalla sigh gudh och gåå i sängh, svaratt sigh deth villia göra, men likvähl skulle gåå uth och see huru deth tillstår. Om morgonen stodh hon upp tilijka med dee andra, men mannen Nills lågh till des fokett kommo ifrå åkern och blef vächter, I medlertijdh var Märitt hemma och skötte barnet. Een lijten stundh där efter hördes gubbens roop om hielp, då han Märitt i brunnett funnit och Oluf och Margretta hulpo honom henne opdraga och bära i österstugun, där hon till åtta dagar lågh, och för 14 dagar sedan lagt i kistan med kläderne som hon på sigh hade: vettandes Margretta intet Märitt annat bekymber haft än som berättat är och att hon eij märckia kunnat henne på sambvettet något fehla.

Nills Erssons närmaste granne Staffan Larsson i Tann efter förmaningh berättande deth Märitt heela åhret var kleen och siukligh: klagandes sigh öfver sin siukligheet och tychte att förrådet eij skulle tillräckia: varandes intet i något tahl stadigh uthan då ett då annat hade för sigh, men intet kunde märckia henne vara samvetssvagh, och aldrigh hört af gårdsfolkett henne svagsint vara.

Erasmus Nillsson i Tann föregifver sigh eij mehra af Märitts väsende vetta, änn att hon klagatt öfver sin hufvudvärck och ondt i bröstett, och enär hon frågades hvij hon sig så mycket jämhrar och huad fehlas, gifvit till svaar att huar och een kan see deth och pekatt på sitt bröst och hufvud: hörandes henne aldrig tahla tvifvellachtigt om sin sahligheet, icke heller hörtt gårdsfolckett deth säija eller att hon svaghsinter vara skulle. Fiorton dagar för än hon förgiorde sigh var hon till herrens nattvard, till 70 åår var hon gammall. Hennes ögon voro af värck svullna, att hon intet vähl kiände sina bekanta vänner.
Jacob Månsson i Gåttand äfven som Erasmus men intet hört henne klaga sigh i bröstett vara siuuk.

Hans Larsson i Tann att hon klagatt sin hufvudvärck och bedit gudh att kunna få döö efter som hon eij meera orckade, och i det öfviga som Erassmus.

Nills Månsson ibm allenast hon klagat sin siukligheet

Mannen Nills Ersson berättade Märitt 1682 Påsktijden i femb veckor varit siuk af bränsothen och sedan intet kommit sigh vähl före, uthan städtse med starck hufvudvärck bekajatt, så att blodh gått uth genom örena, under tijden legat och under tijden gått uppe. Förra dagen enär hon toghs ifrå brunnet hafver hon sagt, troor du Nills deth som tösserne säija om migh och han svarat huad säija dee. Rp att iagh vill förgöra migh, och Nills sagt gudh bevare digh. Rp deth är intet santt: beklagndes tilförenne sin ålderdom och mannens, och att sonen illa siuk var: befarandes sigh eij kunna blifva född och underhållen i sin ålderdom. Men sidsta morgon tychtes hon vara friskast och dy gingo folckett uth på åkeren och gubben allena inne och hon begärt gå i fähuset och han strax där efter i fähusset, där hon intet varit, uthan strax till brunnet och drängt sig.

Såssom Märitt Olufsdåtter i Tann hafver förgiort och drängt sigh sielf, som medelst stoor och långsam hufvudvärck berättas vara skiett; dy kan des lijk efter det 4de capitlet högmåhla Bn LL och kyrckordningen i kyrkiogården icke begrafvas, uthan afsijdes i marcken genom bödellen nedersättias.

- Reference = Jämtlands domsagas häradsrätt (Z) AI:10 (1683-1684) Bild 810 / sid 75 (AID: v407020a.b810.s75, NAD: SE/ÖLA/10822) (Birth, Date)

Created on 21 Oct 2025