| [Index] |
| Maria Eriksdotter (1684 - 1721) |
| Dödsdömd, avrättad |
 |
| Six Generation Ancestors Table |
| b. abt 1684 at Överbyn 2, Marieby (Z) |
| m. 23 Feb 1708 Nils Dullfier ( - 1718) at Brunflo (Z) |
| d. 19 Jul 1721 aged 37 |
| Cause of Death: |
| Halshuggen |
| Events in Maria Eriksdotter (1684 - 1721)'s life | |||||
| Date | Age | Event | Place | Notes | Src |
| abt 1684 | Maria Eriksdotter was born | Överbyn 2, Marieby (Z) | Note 1 | 673, 914 | |
| abt 1691 | 7 | Death of father Erik ERIKSSON DRAKE (aged 58) | Överbyn, Marieby (Z) | Note 2 | 521 |
| 23 Feb 1708 | 24 | Married Nils Dullfier | Brunflo (Z) | Note 3 | 507 |
| 29 Dec 1718 | 34 | Death of husband Nils Dullfier | Norska fjället | Frös ihjäl på Norska fiället | 673, 1340 |
| 27 Nov 1720 | 36 | Birth of son Lars Albrektsson | Fugelsta, Marieby (Z) | Oäkta | 507 |
| 12 Jan 1721 | 37 | Other Event | Fugelsta, Marieby (Z) | Note 4 | 673 |
| 19 Jul 1721 | 37 | Maria Eriksdotter died | Note 5 | 337, 914 | |
| 19 Jul 1721 | 37 | Death of step son Albrekt Nilsson Dullfier (aged 26) | Note 6 | 337 | |
| Source References: |
| 337. Type: Militäria, Abbr: Generalmönsterrullor - Jämtlands fältjägarregemente 715 (1720-1721), Title: Generalmönsterrullor - Jämtlands fältjägarregemente 715 (1720-1721) |
| - Reference = Generalmönsterrullor - Jämtlands fältjägarregemente (Z) 715 (1720-1721) Bild 1990 / sid 196 (AID: v374691.b1990.s196, NAD: SE/KrA/0023) (Death, Date) |
| 507. Type: C, Abbr: Brunflo (Z) C:1 (1689-1741), Title: Brunflo (Z) C:1 (1689-1741), NAD: SE/ÖLA/11045 |
| - Reference = Brunflo (Z) C:1 (1689-1741) Bild 1030 / sid 96 (AID: v114193.b1030.s96, NAD: SE/ÖLA/11045) (Marriage, Date, Place) |
| 673. Type: Häradsrätt, Abbr: Jämtlands domsagas häradsrätt AI:42 (1721-1721), Title: Jämtlands domsagas häradsrätt AI:42 (1721-1721), NAD: SE/ÖLA/10822 |
| - Reference = Jämtlands domsagas häradsrätt (Z) AI:42 (1721) Bild 4730 / sid 467 (AID: v407067.b4730.s467, NAD: SE/ÖLA/10822) (Other Event, Date, Place, Notes) |
| - Notes: Anno 1721 den 12 januarj sattes extraord Ting uti Brunflo å dom??tet Södergård, af häradshöfd Haq Stridsberg med ord’e nembd, till ransakning öfver angifne högmålssaken emot afl’ne Furriaren af Brunflo Compagnie NIls Dullfiers änka hustru Maria Ehrsdotter och hennes stiufsohn Corporalen af ???? Compagnie Albrecht Dullfjer om plägadt kiötslig beblandelse med hvar andra och häfdande hvar af barn kommit; som lefver
Erich Ehrsson i Tårrvalla, Carl Ehrsson i Onsala Pehr Olofsson i Råssbohl, Olof Eliasson i Åhsan Pehr Rasmsdson i Tann, Lars Jacobsson i Optan Jöns Mathsson i Vamsta, Olof Bengtsson i Öfverbyn Pehr Olsson ii Storgården, Mats Grelsson i Sohlberg Ifvar Pehrsson i Ångsta. 1 Sedan för dombhafvanden är angifvit det afl’ne furrjrens af Jemptelands regemante och Brunflo compagnie Nils Dullfiärs änka hustru Marit Ersdåtter uti sitt änkestånd låtit sig med barn råda, under barnsbörden d 16 Novembri 1720 och för barn fader bekändt och uppgifvit sin stiufsohn ogifta karlen Albrecht Dullfier Corporal af Brunflo Compagnie, som den tiden med commenderade Jemptelands militie varit under hem marchen ifrån Gefle till Landet; På samma ???? uthstält till ett ????? ting, anstalt giord till säkerhet om Dullfiärs person nembde samma stembd till denna dag och Cronobetjenten tillsagdes, att ?framföra? dee angifne deliqventer; hvilket och nu skiedde; då Maria Ehrichsdåtter först förestältes, varandes hon en qvina om 36 åhr, födder i Öfverbyen och Marieby Sochen ???? ??? inträdd uti ächtenskap med Furrjaren af Jemptelands Regemente och Brunflo Comapgnie ????? man Nils Dullfier 1708 under ächtenskapet med honom ehrligen sig ???? och med honom aflat 3ne barn sedermehra alla döda, men som samma hennes man ihielfruisin på Norska fiällen under kungl armens hemmarch ifrån Norje 1719 1 Januarj lemnandes efter sig 2ne barn af förra giftet med hustru Karin Jönsdåtter ifrån Slandrom bl Son Albrecht Dullfier och dåtter Margeta; Och befans det denne Nils Dullfiers efterlemnade änka framfödt ett gossebarn d 16 November 1720; men nu om barnfadren sig uthlåter; Således iag hafver ingen annan än Stiufsonen Albrecht Dullfier att oppgifva; Häfdandet och skiedt uti min broders Olof Ehrssons i Öfverbyen huus /: derpå ???? tillhållit sedan mannen afled :/ och det 14 dagar efter kyndelsmässan 1720 en natt uti en stugu på gården djt Stiufsonen om natten sedan Maria ligt sig kommit dee begge liggande tillsamman tills morgonen och der medgaf häfdandet förlupit som bekännelse hon Maria giordt strax efter ?födelsen? då ???? ???? ??? hos henne att christna barnet och underställer sig nu rättens domb, flera g’er vill Maria icke ärkänna det stiufsonen haft beställa med henne till sådan synd. Corporalen Albrecht Dullfier man om sina 24 åhr ogift karl födder uti faderen Nils Dullfiers ächtenskap med hust Karin Jönsdåtter ifrån Slandrom, förehades och tillspordes om denne gerning efter den bekännelse som Stiufmoderen redan aflagt, Men Albrecht nekar till gärningen, och ehuru dombhafvande nu bevekeliga persuasioner sökte att förmå honom till bekännelse; skal han ändåck vid sitt nekande, med förklaring det han vid sitt samvete icke veet sig varit så när Stiufmoderen, eij eller vill tillstå det han legadt med Maria i säng den natt som hon uppgifver blifvit rådder med barnet, Derföre ???? retten för nödigt att höra den qvinna ???? som ??? med Maria under barnsbörden nembligen hustru Märeta Jonsdåtter i Fugelsta och Lucia Jonsdotter dersammastädes; dee der och emellan intet något var som hindra kunde deras vittnsmåhl, aflade vittnes Eden; och der uppå aflade sitt bevittnade, hvar för sig nembligen den förra Märeta Jonsdåtters, att hon icke långt ifrån boende om natten fått bud att komma till Maria till hielp under barns???????? dit lupit och funnit Maria qväljas barne under en stoor veeklagan och jämmer blef och så förlöst lyckeligen men h????? bekände Maria sielf barna faderen under des barnveder?? och föds??en utan ???jeket gämrande sig eij eller iag med de andra hustru kan ???o så mycket i håg att fråga hene om barna faderen, efter öfverstånden barnsbörd och andra medföljande små s???? gådt der ifrån. Att Maria var hafvande haar hon hållit dölgt så att inget el ?????????????????? . Samma ?bevittnande? gör och Lusia Jonsdåtter med be??? dee att hon, eij eller någon annan vitterl’n hade sig kunnigt, att Maria var hafvande för än sidsta stunden då hon qvaldes med barnet, och hustrurna blefvo henne kallade till hielp af Systren Lisbetta Ersdotter och så dee äfven under samma öfver Barnens pängsle och födslen, hviken dock gick lyckel’n; Några af nembden ätter nembl’n Måns Mattsson i Vambsta och Olof Bengtsson i Öfverbyen beretta att tahlet i Sochnen vehl gick att Maria var siuklig som sades af vattusot men ingen vitterl’n att hon var hafvande för än sidsta dagen. Maria Ersdotters syster hustru Lisbeta Ersdotter i Fugelsta, hoos hvilket Maria sig gifvit till hus ifrån broderen i Öfverbyn 8 el’r 14 dagar efter Micaelis i denna höst hördes; Efter förmaning att oppgifva hvad henne vitterl’t kan vara om desse men betygar att hon icke det ringaste ord för barnsbörden hört af systren om häfdandet nog såg henne i höst vara kiåcker, men ägentel’n icke kunde förstå vara af barn utan af sjukan emedan Maria jemrade sig; eij el’r sielf uppenbarad huru tillstod för än dagen för barnsbörden, när Marja begynte qvelljas med barn Lisbeta blef förorsakad att tillkalla hustrurna; Barnsbörden och uti en sådan jemmer både å Marias sjda åch var syskonens förelupne, att ingen af de tillstädes varande kommo till att fråga henne om barnfadren, utan sedan barnsbörden var öfverstånden, och barnet blef något svagt tillkallade Presten att Christnat hemma, Maria då vjd tillfrågan af Presten om Barnfadren, för honom utj Faddrens närvaro sielf villigt bekände på stiufsonen; Annat af henne och icke sedan förstådt, dock vill hafva efter Maria ord att hon lika som i en duvala om natten liggande i en särskilld stugu af Broderen Olof Ersson i Öfverbyen gård mannen inkom till henne och icke annat kunde see och förstå än att det var Stiufsonen, Olof Erssons i Öfverbyen tienstepigor åhr 1720, Brjta Mårtensdotter och Märeta Ersdotter, förehålles, att höras, och som Duhllfier inga jäf emot dem hade att anföra; Så aflade dee Eden; Och tillfrågades om fölljande omständigheter 1 om dee kunnat vetta det Ahllbrect Dullfier åhr 1720 kyndelsmässotjden el’r 8 a 14 dagar efter hade sitt tillhåll utj Öfverbyen hoos Stiufmoderen? Brita S’r Allbrect vehl vistades esom oftast der sammastedes enär han icke hade att giöra i Lochne, men om han just 8 el’r 14 dagar efter kyndelsmässo var stadigt i Öfverbyen kan icke säga. 2 Qrerebet? om hon såg Allbrecht gå till och ifrån Maria någon natt el’r ligga när henne i säng? S’e Jag kan vehl icke säja något derom Herum cuarebotel’n om hon kunde see att dee elljest hollo af hvarandra och ville vara tillsamman? S’r val förstog och såg dem ville vara tillsamman, men alldrig utj någon odygd, eller utj sådan gärning. Maria Ersdotter åter, uppå sin aflagde vittnes Ed betygar att Allbrecht Dullfier hade sitt tillhåll i Öfverbyen hoos Olof Ersson och Stiufmoderen så ofta han icke hade att giöra utj Lockne derest Corporalskapet är 2 Albrecht och någon natt låg i samma säng med stiufmoderen utj fähuset förl’ne vinter 1720 derest vj pigorne äfven lågo i säng för oss; Men alldrig såg eller hörde någon odygd af dem Maria och vehl hade sitt tilhåll och säng utj en sängstuga nor på gården för sig allena derest hon äfven kunde ligga, men icke kan vetta om Anbrecht och Marja der lågo tillsamman, nog såg iag och förstod att dee ville vara tillhoopa, men kunde icke sluta något ondt för deras nära band; Nämbdden af Lockne Sochen beretta att Allbrecht Dullfier åftare icke tillhöll utj Lochne derest han har sitt qvarter och Corporalskap än han hade att giöra med visiteringer och att drifva på Monderingarne, men elljest vistades utj Öfverbyen derest stiufmoderen tillhåll hoos sin Broder Olof Ersson d 13 Januarj; intet annat af dem hört än stilla lefverne elljest och varit stilla fålk. Om Maria bekännelse efter barnsbörden och enär barnet siucht Christnades d 17 November undersöchtes, hvarom adjunctus i Brunflo Johan Ljman aflägger fölljande betygande så skriftel som muntel att 1720 d 17 November han blifv’t kallat att döpa ett oächta barn utj Fugelsta by som var födt dagen för, under framresan djt berättade barnföderskans moder att barnets fader skulle vara corporalen Duhllfier, när Ljman framkom och för än döpelsen begyntes, tillfrågad barnets moder Marja Ersdotter, hvilken månde vara barnets fader, hon icke strax svarad utan, uppå tillfrågan 2a g’n svarade gud förbarma sig öfver mig, fadern är min Stiufson Allbrect Duhlfier som skiedde utj hennes slächtingars närvaro derföre för bettre säkerhet fans nödigt tillkalla 3ne andra ehrl’a vittnen som oskyllde nembl’n bönderne Olof Persson i Fugelstad och Nils Olsson i Byom samt hustru Maria Larsdotter i Fugelsta utj hvilkas närvaro och åhörande Ljman tillfrågat bernföderskan om barnfadren; då hon frivilligt svarade jag hafver alldrig befläckat mig eij eller med någon mansperson kommit i säng utan med min Stiufson och han är barnets retta fader; hvarpå barnet Christnades som ännu lefver; Bonden Olof Persson i Fugelsta förekallad bevittnar äfven detta, med förklaring att Maria som låg kjuker i sängen frjvilligt giorde sin bekennelse. Maria företogs nu och tillfrågades om hon icke gordt den bekännelsen enär barnet Christnades att stiufsonen var barnfaderen S’r Ja. Cuebatl’ i hafven och bekänt att med ingen annan haft beställa? Ja med ingen annan det är så. Allbrect Dullfier förestältes nu alt detta, men håller sig ännu vid sitt nekande; Enär honom förehöllts vittnens jntygan det han legat i säng med Stiufmoderen i fähuset; S’r han iag kan vehl icke neka dertill att någon g. enär iag af oförstånd lupit i fåfängan som andra unga, hafva legt mig i säng bredevjd Stiufmoderen och så somnat, men iag vitterl’t alldrig haft någon beblandelse med Stiufmoderen. Och som häradsfogden Anders Sundberg för häradshöfdingen berettade, enär extra Ordinarie Tinget uthskrefs det Dullfier skall tillståt gärningen då han togs i arrest under Marchen utj Räfsund, Nembden äfven vetta afsäja det talet gådt öfver att det Dullfier skall bekänt gärningen; Tillfrågades Dullfier härom, men nekar der till att hafva tagit på sig gärningen, utan elljest beklagat sig för sådan beskyllning. Emedan Dullfier icke stod att öfvertala till bekännelse fant häradshöfdingen nödigt att undergifva honom Presterne af detta pastorat, till åthvarningar och bearbetande; Men till mehra visso afhörde med arrestanten 6 st nembdenän hvillka återkommo efter 1 1/2 Tjmmas förlopp och aflade för retten det betygande att Allbrect Dullfier måst vjdkänna gärningen således sedan Probsten Renhorn så sielf som gänom sin Adjunatus Johan Ljman hvarför sig sielfva arbetat med Allbrect lång stund om bekännelse 4 st af nembdemän blefvit inkallade utj Cammaren att äfven utj Presternas närvaro åhöra bekäännelsen hvilken Allbrect icke förnekade i förstone vehl ville uthtyda det han icke vehl minnes, men sedan måste bejaka gärningen; hvar uppå Allbrect nu förtogs utj sittjande rett, och honom detta förelästes med tillfrågan om icke så sant är men nekade icke här till, säjandes ja det må så vara och blifva der vid, iag ärkänne att så är. Då nembden vehl ärkände att detta måhl är en dödssak, men villja aflägga förbön för Deliqventerne, om förskoning i från döds straffet; Hvarföre häradshöfdingen noga skiärskådade denna casus till sina omständigheter efter guds lag 18 ? 20 Capit i 3 Mosebook, derest utj 11 vers oc 20 Capit tydel’n utsättes sin faders hustru, till better rättelse och klarhet, eftersom en köttslig moder i förra verserne nemnas; Om och det skall vara casuen el’r att Stiufmodere är igenom mannens död Matrimonie soluta öfvervägades äfven men som guds lag till denne Casum icke uthsätter någon åtthskillnad om Marrimonum är solulum eller icke utan bjfogar rationem det äär din faders blygd. Spm med skiähl äfven ration naturalis: I det 2 att natura /:rationalis:/ absorret att; en fader och son skall äga barn med en person, 3 när man utom detta och anseer kongl förord de Anno 1699 om förbudne leeder in 1a gradus offinitatis som mindre änn denne Casus giör eij eller den någon åtdkillnad utj. Dödsstraffet om Matrimonien är solutun el’r icke, uthan än mera för bettre klarhet utförer Legis Cator utj 2 § af samma förordn anklingar el’r änka, der med att gifva tydeligen tillkänna, det ingen åtskillnad utj så nära band kan gifvas anten maken lefver el’r icke; Altderföre kan häradsföfdingen icke bifalla de retten uti dommen skall infatta nogon förböön för desse delinqventer emedan och här inga mitegautia äro. Retten har låtit lag vara angelägit att intaga alla de omständigheter som utj denna angifne högmålssaak kunnat inhämtas, och ,den samma behörigen siärskådadt, Nu emedan afledne förridaren af Brunflo Compagnie Nils Dullfiers änka Maria Ersdotter ifrån Öfverbyn af Marjeby Sochn , har på andra åhret ?? sitt änkestånd låtit sig med barn råda, hvilket hon hemliga hållit tills des födelsotjden infallitt, det hon den 16 November 1720 framfödt barnet, men dagen der efter, då barnet Christnades för barnafader frivilligt betient Stiufsonen corporalen af Brunflo Compagnie Allbrect Nilsson Dullfier ogift karl, med sådan sin bekänndellse alt sedan sig hon och nu inför retten fulleligen tillstådt med närmare förklaring så om tjden som andra omständigheter; Allbrect Nilsson Dullfier äfven å sin sida ent?? måst alt sådant vidgå ärkiännandes giärningen hvarom särdeles barn bär vittne tillgång och samm?? lag jemvähl intygas; Och således emot guds och naturlig lag med hvar andra haft sängalag ?spiäl?: fördenskull dömmes Marja Ersdotter och Nils Allbrächtson efter tjugonde capit 11 vers i 3 Booken a mossis till döden och at mista lifvet. Men till underdånigst föllje af rättegångsprosessen underställer rätten denna sin dom höga kongl hofrätten, efter afsagdan dom gafs delinqventerne under arest att förvaras å Frösö fånghuus till des höga kongl håfrätts dom ankommer. |
| - Reference = Jämtlands domsagas häradsrätt (Z) AI:42 (1721) Bild 4730 / sid 467 (AID: v407067.b4730.s467, NAD: SE/ÖLA/10822) (Birth, Date, Place) |
| - Notes: …varandes hon en qvina om 36 åhr, födder i Öfverbyen och Marieby Sochen… |
| 914. Type: Newspaper, Abbr: Avrättade i Jämtland 1721-07-19, Title: Avrättade i Jämtland 1721-07-19, Auth: Knut Byström, Publ: Östersundsposten, Date: 1970-09-21 |
| - Reference = (Name) |
| - Reference = (Death, Date) |
| - Notes: Uppgifter om avrättningen
Den 12 januari 1721. 12 allvarliga män Samlades till ting i Brunflo. De skulle döma en änka och hennes styvson TILL DÖDEN. Den 12 januari 1721 samlades till extra ting i Brunflo, tolv mycket allvarliga män, medvetna om sitt ansvar och den uppgift, som Guds och Rikets lag ålagt dem. Männen var: Häradshövdingen Hagvin Stridsberg. Bönderna och nämndemännen Erik Ersson i Torvalla, Pehr Olofsson i Rossbol, Per Rassmundsson i Tand, Jöns Mathsson i Vamsta, Per Olofsson i Storgård, Ifvar Persson i Ångsta, Carl Ersson i Odensala, Olof Eliasson i Åsen, Lars Jacobsson i Optand, Olof Bengtsson i Överbyn, Mats Grelsson i Solberg. Alvaret var motiverat: De visste att om det blev en fällande dom, skulle de skyldiga straffas med avrättning genom halshuggning. Den Anklagade: Maria Ersdotter från Överbyn, 36 år, änka efter furiren Nils Dullfjär, som förolykats på fjället den 29 december 1718 Samt hennes styvson Albrekt Dullfjär, 24 år, Korpral vid Brunflo kompani, son till Nils Dullfjärs första hustru, avlidna Karin Jönsdotter från Slandrom. Brottet (ordagrant från domboksprotokollet: (plägadt kiötslig beblandelse med hwarandra hwaraf barn kommit). Följande fakta framkom vid förhöret: Änkan Maria Ersdotter hade den 16 november 1720 fött ett barn, som vid förlossningen syntes vara svagt och hon därför kallat på prästen för nöddop. Dopförrättaren var pastorsadjunkten Johan Liman, som rapporterat såväl skriftligt som muntligt: Den 17 november (hade han) blifwit Kallad att döpa ett oächta barn uti Fugelsta by som var födt dagen före. Under framresan dit berettade barnföderskans moder att barnets far skulle vara corpral Dullfjär. När Liman framkom och förrän döpelsen begyntes tillfrågat barnets moder Maria Ersdotter hwilken månde vara barnets fader, hon icke strax swarat utan, uppå tillfrågan andra gången, svarade: Gud förbarma sig öfwer mig, fadern är min stiufson Albert Dullfjär. Som skiedde uti hennes släktingars närwaro: derföre för bettre säkerhet fant nödigt tillkalla trenne andra ehrliga wittnen, som oskylld, nembligen böndren Olof Persson i Fugelstad och Nils Olsson i Byom samt hustru Maria Larsdotter i Fugelsta uti hwilkas närwaro och åhörande Liman tillfrågat barnföderskan om barnafadren, då hon friwilligt swarade: jag hafwer aldrig befleckat mig ej heller med någon mansperson kommit i säng utan med min stiufson, och han är barnets retta fader: hwarpå barnet christnades som ännu lefwer. Barnet en son döptes till Lars. Vistades ofta på gården. Vid Vittnes förhör med Maria Ersdotters pigor framkom det att Albert, så snart han var ledig från militärtjänsten, ville vistas på styvmoderns gård. Att de hade trivts med varandra var tydligt. En av pigorna förklarade: att visst hade hon sett Albrekt dela säng med styvmodern, men för att citera rättegångsprottokollet: aldrig såg eller hörde någon odygd af dem. Och nog såg ing och förstod att de wille wara tillhopa, men kunde inte sluta ondt för deras nära band. Albrekt förnekade först all skuld. Citat från rättegångsprotokollet: Iag kan wehl icke neka dertill att någon gång iag af oförstånd lupit i fåfängan som andra unga, hafwa lagt mig i säng bredewid stiufmoderen och somnat, men mig witterligen alldrig hafft någon beblandelse med henne. Då Albrekt inte ville erkänna sitt brott, fann häradshövdingen det nödvändigt att göra ett avbrott i förhandlingarna för att Albrekt skulle bearbetas. Det skulle ske av pastoratets präster, prosten Renhorn och adjunkt Liman, och 6 av nämdemännen skulle vara närvarande. Hur denna bearbetning skedde, vet jag inte, men efter 1,5 timme var man klar att uppta domstolsförhandlingarna igen. Albrekt hade erkänt sin gärning vid bearbetningen. Citat från protokollet: hwar uppå Albrekt nu förtogs uti sittande rett och honom detta förelästes med tillfrågan om icke så sant är men nekade icke härtill, säjandes ja det må så vara och blifwa derwid, jag erkänner at så är. Nämnden bad för deras liv. Nämnden kände väl till att detta mål var en dödssak och önskade avlägga förbön för de anklagade om förskoning från dödsstraffet. Häradshövdingen särskådade noga, för att citera protokollet, denna Casus till sina omständigheter efter guds lag 18 & 20 cap. i 3:e Mose bok, derest uti 11 vers af 20 capit..etc. Ingen tvekade för dödsstraff. För häradshövdingen rådde ingen tvekan. Lagen var så klart framställd att något tvivel om domen inte kunde föreligga. Efter rekapitulering av brottet fälldes alltså följande dom: För den skull dömmes Maria Ersdotter och Albrekt Nilsson (det är felskrivet i domboken: Där står Nils Albrektsson) efter tjugonde capit 11 vers i 3:e boken av Mossis till döden och at mista lifwett men till underdånigst föllje af rättegångsprossesen underställer Retten denna sin dom Höga Kongl. Håffretten. Jag ser framför mig hur häradshövdingen efter uppläsandet av domen allvarligt betraktade de skyldiga. Nämndemännen tror jag undvek att se upp, sannolikt kände de en djup olust. Båda skyldiga var omtyckta och hade haft ett gott anseende i bygden. Albrekt hade liksom fadern deltagit i karolinertåget och undkommit med livet. Hans uppgift vid hemkomsten blev att trösta den relativt unga änkan. Därvid hade en varm vänskap dem emellan uppstått. Adjunkten Lidman, som genom sitt tjänstenit bidragit till att brottet uppdagats och blivit föremål för rättens behandling var, skulle jag tro, uppfylld av en känsla att ha tjänat Gud och rättvisan. Av någon anledning trivdes han därefter inte längre i Brunflo utan sökte och fick en kaplantjänst i Grundsunda. Enligt Härnösands stift herdaminnen var han där en besvärlig person och fick bl.a. varning för fylleri. Hovrätten fastställde Brunflo häradsrätts dom. Den 19 juli 1721 blev de halshuggna. Platsen för avrättningen känner jag inte till, inte heller vem skarprättaren var. Jag kan inte undgå att fundera att fundera över hur bödeln kände det. Det fanns säkert många skäl till att Kongl. Maj:t såg sig föranledd att i en stadga för exekutioner, utfärdad den 3 november 1690, varna för slapphet: Emedan wij med Misshag förnimma att wijd execuerande på de som för sina Missgärningar äro till Döden dömde esomofftast en stoor Oreda och Förargelse skal sig tilldraga deraf att icke allenast Fångarne med alt för mycket wijn heller andra Drycker blifwa beswärande och så försåffade at sig intet kunna till Döden bereda, mindre någon omsorg som sin Själs Salighet wid Dödztimman hafwa, uthan at Skarprättarne jämväl sig med Dryck så öfwerflöda at de icke förmå sine Embeten rättel, derwijd förrätta.Etc, utmynnande i en maning, inte till full avhållsamhet, utan till måttlighet. |
| - Reference = (Birth, Date) |
| Created on 21 Oct 2025 |