Ingeborg LARSDOTTER (1666

Ingeborg LARSDOTTER (1666 - 1735)

Från Faxnälden

b. abt 1666

d. 10 Jan 1735 at Vejmon, Rödön (Z) aged 69

Events in Ingeborg LARSDOTTER (1666 - 1735)'s life
Date	Age	Event	Place	Notes	Src
abt 1666		Ingeborg LARSDOTTER was born		Enligt dödsruna	661
abt 1684	18	Death of mother NN OLOFSDOTTER			1254
17 Dec 1688	22	Birth of son Lars NILSSON	Vejmon, Rödön (Z)	Döpt 22 Dec	659, 662
26 Feb 1689	23	Other Event	Vejmon, Rödön (Z)	Note 1	779
06 May 1689	23	Other Event	Vejmon, Rödön (Z)	Note 2	779
28 Nov 1689	23	Other Event	Vejmon, Rödön (Z)	Note 3	779
22 Sep 1690	24	Other Event	Vejmon, Rödön (Z)	Note 4	779
16 Jul 1691	25	Birth of daughter Elisabet Nilsdotter	Vejmon, Rödön (Z)	Döpt 19 Juli	662
21 Dec 1693	27	Birth of son Håkan Nilsson	Vejmon, Rödön (Z)	Döpt 25 Dec	662
24 Feb 1696	30	Birth of daughter Sara Nilsdotter	Vejmon, Rödön (Z)	Dpt 1 Mars	662
abt Mar 1698	32	Death of daughter Elisabet Nilsdotter (aged 6)	Vejmon, Rödön (Z)	Note 5	662
10 Mar 1699	33	Birth of daughter Sigrid Nilsdotter	Vejmon, Rödön (Z)	Döpt 12 Mars	662
26 Sep 1700	34	Birth of son Olof Nilsson	Vejmon, Rödön (Z)	Döpt 29 Sep	662
22 Jun 1704	38	Birth of daughter Elisabet Nilsdotter	Vejmon, Rödön (Z)	Döpt 24 Juni	662
04 Apr 1707	41	Birth of daughter Brita Nilsdotter	Vejmon, Rödön (Z)	Döpt 7 April	662
Jun 1710	44	Death of father Lars ERIKSSON (aged 84)	Faxnälden, Näskott (Z)	Begravd 26 Juni, 84 år	665
Apr 1718	52	Death of husband Nils HÅKANSSON (aged 65)	Vejmon, Rödön (Z)	Note 6	661
10 Jan 1735	69	Ingeborg LARSDOTTER died	Vejmon, Rödön (Z)	Note 7	661

Note 1: Hennes morbror anklagas för att ha besovit henne något som han skall ha bekänt för folk i Kårböle. Han nekar. Flera vittnen påstår detsamma. Både han och hon nekar ihärdigt. Målet skjuts upp för att höra fler vittnen.

Note 2: Fortsatt rannsakning med fler vittnen. Båda nekar. Fler skall höras, målet uppskjutet.

Note 3: Målet om blodskam fortsätter med vittne från Bollnäs.
dom: Då Ingeborg själv spritt rykte att hon varit lägrad av sin Morbror Hemming Olson i Västbyn, Frösön, under en tid då hon var ”huvudsvag” och Henning själv nekar, men att trovärdiga vittnen hört honom erkänna brottet, döms han att själv sig fria med tolvmansed. Domen underställs Svea hovrätt

Note 4: Svea hovrätts utslag d 6 mars 1690 blir att Hemming får svära sig fri vilket ha gör med fäljande Ed:
”Iagh Hemmingh Olsson swär widh Gudh och hans helige evangelium, att iag intet haf:r häfdat hustru Ingeborgh Larssdotter, Nillss Håkansons hustru i Wajmon, och är alldeles oskyldigh till deth rychte som der om påkommit är, så sant migh Gudh hielpe till lijff och siähl”.

Note 5: I blodsjuka, 6 1/2 år. Begravd 20 Mars. 5 personer döda av blodsjuka begravs samma dag

Note 6: Fördt altid ett vackert lefverne. Begravd 6 April, 65 år

Note 7: Fört ett ärbart lefverne hela sin lifstid. Begravd 16 Feb, 68 år

Source References:

661. Type: C, Abbr: Rödön C:2 (1716-1751), Title: Rödön C:2 (1716-1751), NAD: SE/ÖLA/11090

- Reference = Rödön C:2 (1716-1751) Bild 970 / sid 184 (AID: v115163.b970.s184, NAD: SE/ÖLA/11090) (Death, Date, Place, Notes)

- Notes: 1735
16 Feb
hustrun Ingebor Lars
dotter ifrån Weijmon
fördt ett ährbart lef-
verne hela sin lifztijd
dödde d 10 Januarj begraf-
ven på Kyrkiogården
af ållder 68 åhr

- Reference = Rödön C:2 (1716-1751) Bild 970 / sid 184 (AID: v115163.b970.s184, NAD: SE/ÖLA/11090) (Birth, Date)

663. Type: A, Abbr: Rödön AI:1 (1711-1721), Title: Rödön AI:1 (1711-1721), NAD: SE/ÖLA/11090

- Reference = Rödön AI:1 (1711-1721) Bild 580 / sid 101 (AID: v115143.b580.s101, NAD: SE/ÖLA/11090) (Name)

779. Type: Häradsrätt, Abbr: Jämtlands domsagas häradsrätt (Z) AI:13 (1689-1690), Title: Jämtlands domsagas häradsrätt (Z) AI:13 (1689-1690), NAD: SE/ÖLA/10822

- Reference = Jämtlands domsagas häradsrätt (Z) AI:13 (1689-1690) Bild 220 / sid 16 (AID: v407023.b220.s16, NAD: SE/ÖLA/10822) (Other Event, Date, Place, Notes)

- Notes: 6. Dato företogs angifne saak, om Hemming Olssons Wästbyn
[fol. 16r] och Frössö sochn be- drefne blodskam med sin systerdåtter hustro Ingeborg Larssdotter, Nillss Håkanssons hustru i Wäjmohn i Rödööns sochn, i anledningh aff Joon Essbiörnssons i Kårböleby och Färilla sochn i Hellsinglland uthgifne attest, daterat Kårböle den 25 februarij 1688.
Först tillspordes Joon Essbiörnson, hwij han tillförenne icke sig inställt effter bekomne stämningar? Swaar, att han icke war hemma enär den första kom ifrån ländzman, utan kommit samma dagh tinget här skulle hållas. Den andra kommit twå dagar för termin, och dy kunnat intet hinna, och så den tredie sig inställt detta dato. Först oplästes hans egenhändige attest aff ofwanrörde dato, huilcken han tillstår, och kan med lijflig edh besanna. Huar emooth Hemming Olsson exciperade och föregaff sig hoos honom allenast lämbna och nedersättia ett skrijn, der uti war tree ahlnar kläde, och 5 1⁄2 ahln swart rask [ett sorts finare tyg], een mängtad [garvad] hudh och 6 st. fåårskinn till een pähls, och een liten sölfkosa at dricka brännwijn uhr, och någon maath, emädan som han war ärnadh, kommande ifrå Kopparberget, reesa der ifrån till Herrdahlerne att köpa een saltkittell, som intet medelst bekomne breef skedde, nekandes alldeles sig för honom bekänt om lägersmåhl med sin systerdåtter, och att Joon Essbiörnsson icke war så troendes och richtigh, efftersom han hoos honom i tree åhr gästat, och huar gång något mistat, men intet hördt honom för något skalckstycke wara lagfördt eller derföre lagligen plichtat. Huaröfwer Joon fann sig offenderat, och beropade sigh på åthskillige som hoos honom gästat, och der ibland ländzman Oluff Jonson, som berättar sig der logerat och intet mistat heller honom för något hördt wara misstänckt. Joon Essbiörnsson, att Hemming uthi östre stufwan, i Steen Olssons i Rehn närwaru, bekändt sig hafwa ondt samwette öfwer deth han sin systerdåtter besåfwit, och enär han begärt een r.d:r af honom till låns, sagt sigh så illa wara berychtat, och icke ärnar komma till dhen
[fol. 16v] orten meera.
Hemmingh, att han aldrig deth bekänt, som aldrig är skedt, men påminner sig honom begära till låns en r.d:r och fått neij, emädan owist kunde wara, om han den wägen mera kommer, efftersom han ingen gälld der bårta hafwer. Joon Essbiörson, att Hemming wid återkombsten utur skrijnet een penningepung optagit. Resp. Att deth war eij sant, ty han under reesan till bärget wexlat till sigh lätt mynt. Sedan, att han hade een sadell, som eij ny war. Resp. Att den war ny, och bårtlåfwat till een corporal i Hodahl, som han eij kunde inlösa, och dy den lämnat. Men Jon, att han kan medh wittnen bewijsa, den intet wara ny, och ingen corporal i Hodahl på 10 åhr warit.
En attest gifwen af Peder Larsson på Hedan i Boldnäs sochn i Hellssingellandh, daterat Båldnäs d. 10 januarij 1688, opwijstes, lydandes att Hemming i Wästbyen och Frösöö sockn uthi dryckesmåhl hoos bergzmannen Jöran Knuttzson på Fahlun tiugundedagz tijden 1687 sagt, Gudh nåde migh fattig man, iag haar bedrijfwit een stoor och skännelig missgerning, i dhet iag med een quinspersohn hafft lönskläger, huilcken synd iagh eij kan fördöllia, utan will så för Gudh som menniskior oppenbara, ty ingen roo kan iag hafwa, huarken i sombn eller wakande, förr än den stoora missgärningen blifwer optächt, och uti post scripto, att han wellat gifwa Hemming ann hoos borgmestaren, som aff Siuhl Andersson i Rödööns sockn och Tann by blef hindrat, efftersom det war långt lijdit på afftonen. Detta allt har Peder Larsson bem:te dato hoos probsten och kyrckioherden herr Suen Watz tillstått, ordh ifrån ordh, deth probsten attesterat. Huar till Hemming alldeles nekar och kan eij minnas Peder Larsson der hoos Jöran Knutzson warit, heller honom känna.
Joon Essbiörsson itererade sin attestz innehåld, och at Hemming hade sölfkohsan och remmaren, och Joon länt remmaren at gifwa prästson Petter med sitt föllie brännwijn utur.
[fol. 17r] Men Hemming nekar sig någon remmar hafft medh sigh.
Jöran Knuttzsons attest aff den 18 jan 1688 lyder, att Hemming heel fuller och drucken suttit widh bordet i hans stufwa med Peder Larsson på Hedan ifrån Boldnähs sockn, och pijparen Erich Dakare tillijka med Steen i Rehn och Siuhl i Tann, och hafft oförnufftigt tahl, deth han heller hans hustru intet hördt, utan Siuhl för hans hustru i ett annat huus berättat, warandhes Hemming så drucken, at han sombnat wid bordet. En lijke lydande opwijste och Hemming, som han skall fått af Jöran Knutzson, nekandes alldeles sig något sådant tahl hafft, och huru skulle han säija deth aldrig war skiedt, gifwandes wid handen, deth Siuhl i Tann honom på heemreesan den gången, i Bergs sockn stahl, huar uti Steen tuifwels utan war interesserat, och dy honom detta allt tillskyndat, och ingendera hemma stadder. Siuhl är bårtreest förr än tingzcurssen ankom, och Steen sedan. Hemmingh, at han wid berget klagat sin olycka, i deth han genom arga menniskior kommit i roop och rychte för een så groof gärningh, imputerandes [beskyllande] dem för ofwantallde ordsaak aff argheet sökia sitt för- derff, och begärer der på laga correction och näfst derföre.
Hustru Ingeborg Larssdotter förhördes i denne saak med widlyfftig påminnelser, huru som des moorbroder Hemmingh Olsson, så i Hellsingelandh som widh Fahlun, bekänt sig lägersmåhl med henne hafft, huar till hon alldeles nekar, och sägher sig deth alldrigh giordt, och altså skall ingen deth kunna bewijsa, ingifwandes een skrifft aff sin man Nills Håkansson aff den 14 huius, att han intet annat aff sin hustro hördt och sedt, än deth een dannequinna anständigt är, med begäran att den som henne angifwit må derföre få lagsens hembdh, och dy intet wid tinget at göra. Samma skrifft hafwer ryttmester Mag. Gab. Willenssens bem:te dato effter begäran contesterat
[fol. 17v] wara hans berättelse. Hustro Ingeborgh förehöltz, hurusom des förra drängh Bengt Jönsson i Backen berättat sigh henne besåfwit, som hennes granne Anders Persson i Wajmon med fleera betyghat och attesterat, sig deth in martio 1687 aff honom hört. Resp. Att han derutinnan spart sanningen, och att han den tijden hufwudswag war, intet fick der wara, och kan skiee derföre sig belugit. Bengt berättas warit i Hellsingelandh, och förledne höst begifwit sig till Nårie och Röroos, och med Nillss Håkonsson öfwerst i Helsingelandh kommit till tahls och han intet assistence der om söcht. Hustro Ingeborg, att han deth eij mått fått wetta. Lendsman Oluff Jonson, att Nillss Andersson i Miäla berättat sig deth för honom sagt.
Rychtet om Hemmingz lägersmåhl förmentes wara först kommit aff dhet hustro Inge- borgh 1686 om hösten warit hufwudswagh och skall sagt een och annan galenskap om åth- skillige, derföre är wittnesbördh aff sahl. pastoren herr Larss Kessler, daterat d. 5 maij 1687, gifwin at hon under sin swagheet intet nämtt Hemmingh, huarken på ett heller annat sätt.
Joon Essbiörnsson, at han will och kan tryggeligen beswäria sin attest, att Hemming der införde ordh sagt, och derhoos wara der af illa uthropat. [Hovrättens renovation: Hemming, att han kan beklagat sig oför[skyllt?] illa uthropat.] Men Joon beropade sigh på sin rättmätige attest, och dy eedeligen betygade med hand på book, att Hemming Oloffsson uti hans gårdh i Kårböle i Steen Olssons närwaru med suck och gråth beklagat sin begångne synd och lägers- måhl medh sin systerdåtter, der till han i ett mechta stoort ruus af henne bedrogs.
Hemming nekar som förr der till, och hustro Ingeborgh att han som een man ähr, må wettat bettre, och sedan, att han deth intet giort med sigh.
Stehn Olsson i Reen warit lagligen tillsagd at opwachta tinget, men reest till Nårie, och lembnat skrifftellig relation om deth han hört i Kåhrböle och Fahlun.
[fol. 18r]
Saken discurerades uthförligen och beslötz eenhälleligen, at hon intet kan afhielpas för än Stehn Olsson blifwer lagligen afhörd, tillijka med Peder Larsson på Hedan i Boldnäs s:n, som der öfwer attesterat. I medler tijdh kan förnimmas, om Bengt är ifrå Nårie kommen eller kan komma, at bewijsa sitt uthspridde tahl och bekännelse på hustro Ingeborg Larssdotter.

- Reference = Jämtlands domsagas häradsrätt (Z) AI:13 (1689-1690) Bild 1660 / sid 160 (AID: v407023.b1660.s160, NAD: SE/ÖLA/10822) (Other Event, Date, Place, Notes)

- Notes: Anno 1689 d. 28 novembris hölltz extraordinarie tingh i Rödöön, præsente prætore och ordi-
narie nämbden.
Emädan som Peder Larsson på Hedan i Boldnäs sochn och Hellsingellandh icke, effter undfångne citation aff häradzhöfdingen, der in loco sig infunnit, eij heller effter befallnings- mans ordre, till föllie aff herr gouverneurens på höstetinget den 18 septembris sidstleden här i Rödöön, så hafwer saken studzat. Och såsom honom sedan bewilliades reesepenninghar, haf- wer han sig nu infunnit. Peder Larsson tillspordes om han hafwer uthgiffwit någon attest om Hemmingh Oluff- sons hafde tahl wijdh Kåpparberget anno 1687, huar till han beiakade, säijandes sig honom aldrigh förr wettandes sedt, och han sielf kräfiandes sagt ordh ifrån ordh, som i attesten införde äre, och sedan om afftonen reest derifrån, williandes och kunnandes dhen med reent samwette med lifflig edh besanna.
Hemmingh Oluffson nekar, som förr, sigh sådanna ordh fällt, och fast mindre sådan syndh bedrijfwit, wettandes icke om Peder Larsson (som han intet känt) å den tijden war widh Fahlun heller intet. Men Peder Larsson är ständigh i sin relation, och aflade sin wittnesedh, och betygade sigh wara 1687 uthi januarij månadh wijdh Fahlun hoos bergzmannen Jöran Knuttzson, derest twenne dahlekarlar såtho och wore nogh druckne, tillijka medh [fol. 160r] Stehn i Reen och Siuhl i Tann, som icke woro så wäll plägade, då sågh han först Hemmingh Olson talla i ensligheet med Steen Olson, och hörde honom swara, deht han skulle deth bekänt för prästen, så hade dhet warit bettre, och han sade sigh öfwerliudt icke kunnat längre sin begångne syndh med ett quinfolck förtijga, emädan som han ingen roo kan hafwa, huarken i sombn eller wakande, warandes mycket drucken, som han eij annat kunde förstå, efftersom han lutat sigh på armarna såsom såfwande, och samma tahl strax der effter hafft, och itererat gråtandes och iembrandes sigh swåra der öfwer, och gående der ifrån till sitt quarteer, war ärnat deth angifwa för borgmestaren wijdh Fahlun, huars nambn han kan sigh intet påminna, men i porten afrådd der ifrån aff Siull i Tann, emedan som deth war seent om afftonen, wettandes intet meera der aff, huilcket Hemmingh förehöltz och han nekar der till som förr.

Hemmingz hustru Kerstin Larsdotter berättar sig hafwa medh honom warit laghgifft på 34:de åhret, och i förstone hafft 2:ne barn tillhopa, som genom döden afgångne äre. Berättar sig höra först säijas, att hustru Ingeborgh skulle 1686 sagt i sin huffwudhswagheet, deth Hemming skulle henne häfdat, som skulle wara uthspridt aff hennes syster, sahl. hustru Sara i Undrom, huilcket honom giorde ondt, och hon omöijelligen troor kunna wara sant. Och ehuruwäll han gerna dricker och fyller sigh, så haar han aldrigh passat på annars quinfolck, och at han så wäll då som förr reest med sin ringa handtering at förtiena något, och efftersom han något länghie drögde, och war ärnat köra till Herrdahlerne effter [fol. 160v] een saltkittell, haar hon skriffwit honom till deth låta blifwa, på deth reesan effter kornet till Ragundh icke skulle der igenom försummas, kunnandes hålla med sin edh, at han för angifne saak intet war ärnat reesa till Nårie, och at han widh affreesan intet der om tallt, och hon icke der om skriffwit.
Sochenskriffwaren Simon Gunnarson haar åth henne skrijffwit et breeff till Hemmingh, som betygar af deth innehåldh allenast warit, deth han skulle skynda sig heem, at kunna afhempta korn ifrå Ragundh tillijka med Johan Smedh, förrän marcknadzreesan till Nårie skulle förtagas.
Större dehlen aff nämbden warit een och annan gång i sällskap med Hemmingh, så neder till Swerie som till Nårie, och aldrigh märckt honom wara qunisk och sköörachtigh.
Siull i Tann warit tillsagd sig infinna, men intet comparerat, dåch haar han sagt sig höra Hemmingh widh Fahlun begynna talla om lägersmåhl med hust. Ingeborgh, och han hållit för mundh på honom i förstonne.
Hemmingh tillspordes om han aff Påhl Tuhrson i Yterhogdahl hafwer fått beskedh om angifne tahl och beswäär öfwer Joon Essbiörsson? Swaar, att han haar fått ett breeff af honom, som till intet bewijs derutinnan kan gälla.
Bengt i Backen berättas hafwa begiffwit sig långt in i Nårie.
Sakzsens sammanhangh oprepades uthförligen för nämbden och huad lag säger i sådanne måhl, och stadnade eenhälleligen i dee tankar, att såwijda rychtet war der om uthspridt den tijden hustru Ingeborgh war huffwudswagh och sedan, men intet kunnat få wetta aff huem, och der till medh 2:ne troowerdige män hördt Hemmingh säija sig med henne olåfligt om- giängie hafft, att Hemmingh skall sig sielf tolffte edel. befria derifrån.

Såsom allenast rychte warit, som skulle Hemming Olson [fol. 161r] i Wästbyen bedrifwit blodskam med sin systerdåtter hust. Ingebor Larsdotter i Waimohn, och han effter edelligit intygande, så uthi Kårböhle i Färilla pastorat uti Hellsingellandh som wijdh Fahlun in januario 1687 berättat och sagt sig den synden begått, och lijkawäll enständigt nekar så till fälte och uthsagde ordh som till gärningen, altså pröfwar rätten lijkmätigt 19 cap. Tingmålabalcken och domarereglan skähligt wara, det Hemmingh Olson skall sielf tolffe befria sig derifrån. Och så wijda deth een högmåhls saak är, så heemställes den i ödmiukheet under högl. Kongl. Swea hoffrättz äntellige resolution och omdömme.

- Reference = Jämtlands domsagas häradsrätt (Z) AI:13 (1689-1690) Bild 2900 / sid 284 (AID: v407023.b2900.s284, NAD: SE/ÖLA/10822) (Other Event, Date, Place, Notes)

- Notes: 19. Höglofl. Kongl. Swea hoffrättz resolution af d. 6 martij 1690 opwijstes, huarutinnan Hemmingh Olsson i Wästbyen tillåthes, i anledningh aff 19 cap. Tingmålabalcken, medh sielff sins ede sig ifrå hustru Ingeborgz häfdande och det honom påkombne rychte befria, och till hörsambst föllie der aff, fölliandhe edzform honom föreläste, den han med trygdt sam- wette sade sigh kunna göra, och frijwilleligen giorde, nembl.
Iagh Hemmingh Olsson swär widh Gudh och hans helige evangelium, att iag intet haf:r häfdat hustru Ingeborgh Larssdotter, Nillss Håkansons hustru i Wajmon, och är alldeles oskyldigh till deth rychte som der om påkommit är, så sant migh Gudh hielpe till lijff och siähl.

- Reference = Jämtlands domsagas häradsrätt (Z) AI:13 (1689-1690) Bild 800 / sid 74 (AID: v407023.b800.s74, NAD: SE/ÖLA/10822) (Other Event, Date, Place, Notes)

- Notes: 3. Dato företogs Hemming Oloffsons saak som differerades på wåårtinget, medelst Stehns i Rehn bårtowarande, tillijka med Peder Larsson på Hedan i Boldnäs sockn uti Hellsingeland.
Steen Olsson i Reen tillspordes huru han wore kommen at angifwa Hemming Olsson såsom för bedrefne blodskam medh sin systerdåtter hustru Ingebor Larsdotter. Swaar, att Hemming hafft sig afsijdes på Jöran Knuttzsons gård
[fol. 74r] widh Fahlun, och bekänt sig ingen roo hafwa, huarken natt eller dagh, för deth lägersmåhl han hafft med sin systerdåtter, och begärt rådh huru han skulle ställa och bära sig åth, och fått till swaar at han kan reesa heem och bekänna för prästen, huarmed han då gaff sigh tillfredz. Men een stundh dereffter, in i stufwan gråthandes å nyo deth förra itererat, så att Peder Larson på Hedan och Siull i Tann deth och hörde, och Siuhl tagit handen på mundh för Hemmingh, och bedit honom tijgha med sitt gahlna tahl. Sedan talltes dee medh sin emellan, om dee deth skulle angifwa för stadz magistraten, då Peder Larsson gått åstadh, at willia deth för borgmestaren angifwa, men aff Siuhl hindrat och tagen tillbaka, huilcket allt Stehn för sahl. länszman Nillss Brobäck berättat, och han för befallningzman Jonas Warg, som effter honom sedan skrijfwit och dy angifwit, som sagt är, och meera haar han der med intet beställa. Item, att han wijst sig ett breef, der uti hans hustru bedit honom komma, och Hemming sagt sig deth afftahl med sin hustru giordt, om intet skulle om saken yppas och höres, at hon skulle skrijfwa honom der om till. Huartill Hemmingh Olson swarade och sade sigh well wara i samma quarteer med Stehn hoos Jöran Knuthzson på Fahlun, men huarken på gården eller i stufwan bekändt sigh be- blandelse med sin systerdåtter hafft, uthan beklagat sigh wara illa derföre uthropat, och at Stehn hafwer legt Joon Essbiörnson i Kårböle at beliuga sigh, och attestera deth aldrigh war, och skulle få derföre een häst, huar till han 4 wittnen haf:r.
Dertill med förbråer han Stehn warit dehlachtig med Siull i Tann i den tyffnadh som Siuhl är dömbd före, aff Hemmingh afhändt, och der Stehn des halfpart eij hafft, haar Hemmingh strax sina penningar igenfått, huartill Steen aldeles nekar, och säger sigh huarken låfwat eller gifwit Joon Essbiörnson een skillingz werde, utan hördt Hemming begära sina insatte saker igen emedan tahlet kan fuller wara lungnat, och han halp om quällen bära uth kijstan och spann, så att ingen skulle deth blifwa warse, och om morgonen reest derifrån, förandes Stehn, kijstan och sadellen, som eij ny war. Sedan at Hemming alldrigh skall kunna bewijsa sig warit interesserat med Siull
[fol. 74v] i Tann uti tyfnaden. Item, att Oluff Olsson i Kiösta och Mårten Nillsson i Röu uti Altzen sockn, och Oluff Jonson i Rijse och Offerdahl wore i Kårböle enär han begärte skrifftelligh attest aff Joon Essbiörnsson, och att dee lära kunna wittna, att honom derföre intet något låfwades, deth han giorde effter befallningzmanns ordre. Ofwantallde stöldh skedde sedan Hemmingh, Steen och Siull reest ifrån bärget och Kårböle.
Lensman på Frösöön Alexander Pålack berättade sigh under reesan till Hudichzwalldh effter magazijns spanmåhl förledne winter, begära och taga quarteer hoos gamble länssman i Yterhogdahl och Hellsingelland, tillijka med Oluff Ersson, Oluff Anderson och Oluff Olson i Årrwijken, Nillss Jönson i Fillstadh, Påhl Turesson ben:d, då han frågat huru monde tillstå med Hemmingh i Wästbyen, och fått till swars, att tingh een dera dagen skulle der om hållas, och Påhl swaradt, att Stehn (somär en tyff och Joon Essbiörsson een skälm som hans broder skall kunna wittna) skall [kunna] liuga ähre och lijff af een ährligh man för een häst skuldh, wille han intet troo, och sade sig kunna tillstå sine ordh, der med Alexander tagit bem:te personer till wittnes der öfwer, fast än dee lagt sigh, men icke sombnat. Alexander haar sedan till Påhl warit, och begärt attest på hans tahl, och fått till swars at han tillstår sina ordh, men dee som tillijka med honom der om kundskap hafwer, äre icke hemma, utan reste till Koppar- berget, och widh deras heemkomst skall attesten föllia, som icke än skiedt är.
Oluff Andersson, at Påhl sade deth Stehn låfwat Joon Essbiörson een häst för deth han skulle gå till Jemptellandh och wittna emoot Hemmingh, och meera hörde han intet der om tallas och der hoos, at Joon Essbiörnson sagt, enär han kom her ifrå tinget widh tillfrågan, at Stehn skulle betalla honom resepenningar, och at han wittnat deth han hördt säijas.
Oluff Olson bekände äfwen så ordh ifrån ordh. Nillss Jonsson i Fillstadh sammalledhes verbotinus. Stehn Olsson nekade som tillförenne något uthlåfwat, [fol. 75r] uthan enär Joon Essbiörnsson skrijffwit attesten, sagt sigh få omaak at reesa der effter, och swaar fått, att rätten lärer fuller deth considerera, och icke wijdare tallat heller låfwadt.
Hemmingh Olsson tillspordes, huruledes han först wetta fick sigh wara berychtadt för hustro Ingeborgh Larsdotter? Swaar, att hennes syster Sara, Lars Anderssons, i Undrom berättat för sin hustru, och att hustru Ingeborg i sin hufwudswagheet uti prästegården deth sagt. Sara är dödh blifwen in novembri 1688.
Ingeborgh Larsdotter betygades uti i sitt pijgeståndh och ungdom warit stilla och redel- ligh, och intet något oährligit eller löösachtigt läfwerne aff henne hördtz.
Anders Pedersson i Wajmohn hafwer gifwit een attest, att Bengt Jönson i Backen berättat uti martio 1687 sig hafwa belägrat Nills Håkansons hustru i Wajmoon, deth han strax oppen- barat för ländzman Nillss Brobäck, och han sändt budh till tolfman Gunmund Enarson i Sillie, at förbiuda Bengt reesa uhr landet, och att Bengt sagt samma ordh för Nillss Andersson i Miäla een annan gångh, och sedan neder i Hellsingelandh 1687 om hösten för Iwar i Huus- wijken och Oluff Nillson i Bierte, att han belägrat Nills Håkonsons hustru. Huilcket allt han tillstår, warandes med Stehn i swågerskap, och äga huar sin syster till hustru, och Anders Pedersons swärmoder är syskonebarn med Hemming.

Gummund Enarsson, at han fick befallningh aff länssman at förbiuda Bengt reesa uthur landet, och honom råkat i sochnstufwan, och tillsagt arresten, och han swardt sig intet illa giordt och intet skulle reesa bårt förr än han tallat med länssman, som tuifwells utan honom sedan råkade, warandes Bengt dhen tijden hoos sin swåger i Backen, Oluff Håkonson, och lagstadd om hösten aff Nills Håkonson, såsom och förra åhret, men deth senare intet längre blifwit än till 20:de dagen pass eller mellan juhl och Kindersmässa, efftersom Nills honom intet wille hafwa i tiensten, utan legt Erich Olsson i Faxnälden till drängh.
Ivar Persson i Huuswijken berättar sig tillijka med Oluff Nillsson i Bierte 1687 om hösten wara till Hellsingellandh
[fol. 75v] att sällia några hästar, och uti Alffta kyrkby råkat Bengt i Backen och druckit litet tillsammans, och sedan fölgtz till skogz at skiuta fogell, och han sagt enär han frågades, hwij han reeste hemman ifrån, och om han wille göra sällskap heem, att han haar besåfwit Nillss Håkonssons hustru, då han tiente i Waimoon, och derföre reeste han bårt, och icke törs komma tillbaka. 1685 tiente han hoos Anders Persson, och 1686 hoos Nilss Håkonson, och sedan på 1687 som förmält är.
Oluff Nillsson i Bierte, att han hörde Bengt säija 1687 om hösten uti Alffta kyrkby, sig med Nillss Håkonsons hustru i Wajmohn hafft beblandelsse, och der till af henne i dryckes- måhl bedragen. Nillss Håkonson tillspordes enär Bengt honom tiente. Resp. Att han 1686 effterst i wåårandan till sig kom, och war till Mickaelis, då han stadde sig Erich Olsson i Faxenälden, som från sin förra tienst icke bleff ledigh för än Allhälgona tijdh, och hade någon arff at fordra, och dy begärt låff till juhl, som honom effterlätz.
I medler tijd begärte Bengt, som tienstlöös war, få blifwa quaar, som honom effterletz. Anders Pedersson i Wajmoon och Peder Olson i Huuswijken, strax der hoos boende, berätta sig eij annat wetta än Bengt staddes quaar om hösten 1686, men sedan elackt tahl yppades, körder uthur tiensten. Men Nillss säger sigh honom intet stadd. Gummund i Sillie, att enär contributions längden oprättades, länssman sagt att Nillss, som Bengt hade lagstadd, måtte betalla skatten, och Nillss swarat sig deth heller willia göra än hafwa honom i gården, deth han och giort.
Erich Olsson ifrån Faxenälden berättar sigh tiena hoos Nillss Jonson i Tullus 1685, och om hösten 1686 staddes quaar, men som huusbonden tyckte swagh åhrswexst wara, kunde han wäll honom mista, det Nillss Håkonson fått wetta, och Allhälgona tijdh tingat honom der ifrån, och låfwat till städiepenningh att så een åkermähling, deth han med korn och ärter giordt, och afskedat få blifwa uhr tiensten till juhl, som Nillss effterleth, och hade Bengt så längie quaar, och tiente sitt åhr uth.
Hustru Ingbor
[fol. 76r] begynte om hösten 1686 blifwa hufwudswagh, och hon intet hördt Bengt komma derifrån för någon annan ordsaak skuldh än olydna. Sahl. hustru Saras man Larss Anderson berättar sig aldrig af henne höra säijas, deth systran Ingebor skulle i sin swagheet sagt sig medh Hemming beblandelsse hafft, utan ellies sagt det hon war suag och tokutt, huilcket Hemmingh förehöltz, och han säger sig aff ingen annan deth fått wetta än medelst hustro Saras berättelse för sin hustro, och dy kunnat deth beklagha, men icke i Kårböle.
Hustro Ingeborg förehöltz ytherligare sakzsens sammanhang, med påminnelsse att hon wille wäll betänckia sigh och säija sanningen fritt fram, men hon nekar som tillförenne så för sammanlag med Hemmingh som med Bengt, och att Bengt i dryckenskap hade mycket aff mundh.
Nämbden förehölz sakens sammanhangh, och stadnade eenhälleligen i dee tanckar, at saken kan intet afhielpas definitive förr än Peder Larsson på Hedan blifwer edeligen exa- minerat. I medler tijd kan fodras beskedh ifrån gamble länssman Påhl Tureson i Yterhodahl om hans giorde relation för länssman Alexander Pålack och hans föllieslagare, angående deth tahl han om Joon Essbiörnsons vita och förhållande spargerat och uthsagt.

Created on 21 Oct 2025