| [Index] |
| Agnes NILSDOTTER (1647 - 1719) |
| Loke |
 |
| Six Generation Ancestors Table |
| b. abt 1647 |
| +. (1) Sjul PERSSON (1625 - 1706) |
| +. (2) Nils Larsson Varberg |
| d. abt 1719 at Loke 1, Lockne (Z) aged 72 |
| Events in Agnes NILSDOTTER (1647 - 1719)'s life | |||||
| Date | Age | Event | Place | Notes | Src |
| abt 1647 | Agnes NILSDOTTER was born | 48 år 1695 | 101 | ||
| abt 1667 | 20 | Birth of daughter Ingeborg Sjulsdotter | 730 | ||
| abt 1670 | 23 | Birth of son Nils Sjulsson | 25 år 1695 | 101 | |
| abt 1675 | 28 | Birth of daughter Gertrud Sjulsdotter | 20 år 1695 | 101 | |
| abt 1680 | 33 | Birth of daughter Anna SJULSDOTTER | 38 år gammal 1718, 14 år 1695. | 204 | |
| 1682 | 35 | Death of father Nils JEPPESSON | Loke 1, Lockne (Z) | 779 | |
| 04 May 1686 | 39 | Birth of daughter Brita Sjulsdotter | Loke 1, Lockne (Z) | Note 1 | 730 |
| 28 Apr 1688 | 41 | Other Event | Loke 1, Lockne (Z) | Note 2 | 730 |
| Oct 1688 | 41 | Other Event | Loke 1, Lockne (Z) | Note 3 | 730 |
| Apr 1701 | 54 | Other Event | Loke 1, Lockne (Z) | Note 4 | 748 |
| abt 1706 | 59 | Death of husband Sjul PERSSON (aged 81) | Loke 1, Lockne (Z) | Sista nattvard 20 April | 101 |
| abt 1719 | 72 | Agnes NILSDOTTER died | Loke 1, Lockne (Z) | Sista nattvard 16 Nov 1718 | 204 |
| Source References: |
| 101. Type: A, Abbr: Husförhörslängd, Title: Lockne AI:1 1695-1717 |
| - Reference = Lockne (Z) AI:1 (1695-1717) Bild 210 / sid 31 (AID: v114816.b210.s31, NAD: SE/ÖLA/11074) (Birth, Date) |
| - Reference = Lockne (Z) AI:1 (1695-1717) Bild 210 / sid 31 (AID: v114816.b210.s31, NAD: SE/ÖLA/11074) (Name) |
| 204. Type: A, Abbr: Husförhörslängd, Title: Lockne AI:2 (1718-1727) |
| - Reference = Lockne (Z) AI:2 (1718-1727) Bild 490 / sid 85 (AID: v114817.b490.s85, NAD: SE/ÖLA/11074) (Death, Date, Place) |
| 730. Type: Häradsrätt, Abbr: Jämtlands domsagas häradsrätt AI:12 (1687-1688), Title: Jämtlands domsagas häradsrätt AI:12 (1687-1688), NAD: SE/ÖLA/10822 |
| - Reference = Jämtlands domsagas häradsrätt (Z) AI:12 (1687-1688) Bild 3240 / sid 318 (AID: v407022a.b3240.s318, NAD: SE/ÖLA/10822) (Other Event, Date, Place, Notes) |
| - Notes: 16
dragon Nills Larsson Varbergh, tillspordes till öfverflödh, om han är ständig i sin beskyllningh och vijtnesmåhl på Siuhl Pederssons hustru Agnäs Nillssdotter, och han bekänner som tillförene sigh henne häfdat hafva. Hust Agnäs förmanthes see sig vijssligen före och intet längre döllia sin syndh dherutinnan. Ihågkommandes huad Edh henne förestår är göra; Men hon nekar dertill, och berättar sigh inga Laghgierdsmen begärt och mycket mindre någon fått, emedan som hon så illa uthropat är. Klåckaren i Lochne Sochn Nillss Geloffson förekom och berättar, det hennes mans broder Faste Persson i Rexsiön i Sunde Sochn, midsommartijden sidstleden varit till Loke, och talt med hust Agnäs om den beskyllningen, och gående der ifrån till Nillss Gelofsson, och berättat, dhet Agnäs sagt sig icke vara frij för Nillss Larsson Varbergh, och bedt honom dhet kungöra för Caplan H Måns Fodalin, dhet han intet förtijga kunnat.H’o agnäs bekändhe omsijder sig een gångh näst för Johannis 1685 ,med Nillss Larsson haft sammanlagh och beblandelsse uti sin säng om en natt, då hennes man var till Lassbyen med någon rogh, och huarken förr eller sedan, och der hoos, att Nillss Larsson bekänt sigh häfdat kånan Märitt Jonsdotter i Trambsta, huartill han alldeles nekar och Märett dhesslijkes, och Agnäs berättar honom sielff dhet sagt, och bedit henne tijga der medh så skulle han taga sin ordh igen. Nillss, att han på 1 1/2 åhr intet i Siulls gård varit, men Agnäs at han var der i höstas och dee ordh fälte, då dragon Erich Lång om natten der lågh, och förr än Nillss kommit, lagt sigh. Alldenstundh Siuhl Pederssons hustro i Looke Agnäs Nilssdotter hafver olåflig beblandelsse haft med dragon Nilss Larson Varberg, efter bäggies bekännelsse; Altså varder han efter kongl maijts straffordningh 1 § som ogifter äer saker till sina 40 Dr Smt, och Agnes som laghgifter är till sina 80 dahl Smt dömbde. |
| - Reference = Jämtlands domsagas häradsrätt (Z) AI:12 (1687-1688) Bild 2060 / sid 200 (AID: v407022a.b2060.s200, NAD: SE/ÖLA/10822) (Other Event, Date, Place, Notes) |
| - Notes: 3
Dragon Nils Larsson Vahrbergh ifrån Södermanlandh och Tuhna Sochn och Kåptåp by, förekom, och bekände sigh 1685 komma om vinteren hijth i Landet, och blef inqvarterat hoos Siuhl Person i Loke, derest han var till Januarij 1686, och under den tijden sin värdinna hust, Agnäs Nillssdotter häfdat, som skedde förste gången i hans tillordnadhe stufva, natten emoot Långfredagen, då hon klarade seent på aftonen, bränvijn der i hans stufva, och först skedde deth i den yttre sängen, där inga kläder vore och en stund der efter i hans sängh, och enär hon lychtade medh bränvijnet, gick hon dädan. Sedan, så vähl i gamble härberget utom gården, som uti hans stugu och i skogen, enär dee voro på slåtten, undertijden gick han, och undertijden hon för uth, och så många gånger haft olåfligh beblandelse med henne, att han intet minnas kan. Men sedhan han kom der ifrån, intet haft med henne beställa, dåch enär han ett ährende något för sidstledne Påska till Loke varitt, hade hon bedit honom gå till ett tårp bredevidh, så ville hon skaffa honom math, dhet han giordhe, och hon vidh sollennes undergångh dijth kom medh math och bedit honom ställa sigh väll, men intet tallt om förra väsende, huilket han begynte betänkia, och tychte illa vara, att han så syndat, och blef svårmodig och tallte fuller der om i Bleka och Östbyen, huaraf han tychte sigh blifva lättare i bröstet. Men om skärtorssdagen i kyrkian, då Capplan herr Måns Flodalin förmante folket att bereda sigh väll til högtijden, och rensa uth den gambla surdegen, haar det gått honom hårdt till sinnes, att han medh tårar det beklagat för Rustmestaren Petter Rassvill, och bedt honom sigh anmähla hoos herr Månss som dhet och giordhe, och bekom till svaar, att han skulle komma heem till honom, dhet Rustmestaren utspridde ibland cammeraterne, så blef dhet intet af. Beklagandes sigh vara deröfver illa till mods, och vill gärna lijda för sin brått, huilket allt hustro Agnäs åhörde, och nekade alldeles till hans beskylldningh: föregifvandes sigh väll vara och klara bränvijn i hans stufva som var om afton medan liust var, och han påstodh sitt angifvande; berättandes dragon Oluff Vahlman samma gångh der vara, och gått vidh sollennes nedergång bort, och enär han kom till sin stufva, hölt hust Agnäs att sättia på klaarpannan, men hon nekar, sägandes, att hennes barn vore medh henne der inne och icke han. Item, att hon alldrigh dristade sigh föllia honom allena i skogh och marck, Men han, att dee vara mäst afsijdes ifrå annat folck på arbete, och altijdh fölgds åth, som grannarne, tillijka medh dragon Peder Hiller skola kunna betyga. Och enär man och dee andra vore gångne uhr höladan, där dee fått math, hon honom luskat, och han hade ofta sin villia medh henne, och at hon dhet oppenbarade för dragon Pehr Hierta, och han dhet uthspridt, så att rychtet gick kringh om sochnen, och för den ordsaken skuldh ville Siuhl intet hafva honom der till quarteer, och dy sökte der om förändringh. Item, att Siuhl bödh honom till fadder åth ett pijgebarn, som hans hustru födde om våren 1686, dhet han dels låfvade, men sedhan betänchte, dhet icke rijma sigh väll, att stå fadder för sitt egit barn, och dy gått seent till kyrckian, dhet at hindra, som och skedde, och enär han dith var, tagit flickan i fambnen som honom lijk är, och för tårar och suchan skuldh måst henne strax släppa neder. Hustro Agnäs nekar och så, sigh till honom varit i tårpet och gifvit math, och han, att hon gaf fem stycken sillar och två kakor brödh, der af han förtärde 4 stycken, och hade quaar een sill och en halff kaka brödh, som han förtärde i sochnstufvan sedan om afton. Varberg angaf dhet hennes svåger dragon Peder Hiller och hanns hustro Karin Nillssdotter, som boo i samma gårdh, skolle väll vetta betyga, sigh kunna förmärckia deras vänskap och ihooplagh. Peder Hiller, att han een afton möttade Siuls döttrar, den ena ridande, så han löftade den andra på hästen, och dee redo sin vägh, och een lijten stundh der efter Nillss och Agnäs, och långt der efter sedan Mörkt blef, Siuhl som varit å annan ort på slåtten. Item, att enär dhe slogo lägderne hemma, och kommo heem till måltijds, lade Nillss sigh på gården, och sade sigh vara siuuk, och intet årka äta och dee andra efter måhlijden till arbete igen, då Nillss låg quaar, och een stundh där efter kom till slåtten, medh een tobachspijpa i mundh, då Agnäs var hemma i gården. Item, att hon altijdh om aftonen bäddade åth honom, och hände ofta att han gick in strax der på, och slogh dörren igen efter sigh och hon een och annan gångh kom sedan dädhan. Och om hon viste honom täpt dörren heller om dee något olåflijgitt sin emellan hade, viste han intet. Varbergh, att han häfdade henne i höladan, enär Hiller dem mötte, och äfven så hemma, enär han låts göra sigh siuk, på dhet han, enär dee skulle gå uth, få tillfälle at bedrifva med henne sin otucht, deth han och giordhe, men hust Agnäs vill försvara sigh med blåtta nekandhe. Tolfman Oluff JONSSON i Bleka, berättar att ett skamrychte om dem hördes, den tijden Pähr Hierta var afreest, dhet hustro Agnäs bekänner sigh och höra af hust Kerstin Jönsdotter, men lade intet der om, emedan Nillss svoor så högt derföre; Nillss nekar och sägher henne alldrigh sigh der om tilltallt. Hiller, att hust Agnäs och Varbergh voro allena hemma efter skiöhlanden enär dee slogo myrorne. Agnäs kan sigh dhet eij påminna, men Nillss säger så vara, och att han den gången besåf henne i cammaren i den lilla sängan och hon nekar. Agnäs syster hustru Karin, att hon fuller sågh dem een och annan gångh föllias åth, och een gångh möthe döttrarne, och een god stund efter Nillss och Agnäs, och sedan Modran etz. Item, att Nillss lågh på gården och rächte sigh, och enär gårdsfålket gingo uth, gick han in, och var een godh stundh förr än han kom och då kom hon i hågh, det rychtet som om dem var, och bedet sin moder varna Agnäs derföre, som sadhe, vill hon intett achta sigh, intet kan iagh derföre. Hiller, att han på lägdan altijdh låg i hennes knä, och hon honom luskade, dhet man, Siuhl och ofta sågh, men hon nekar. Siull Pedersson, att han ingalunda kan tro sin hustru der om, och kan väll sväria henne frij derföre. Rustmestar Pähr Rassvildh, att Vahrbergh beklagat sigh, om skärtorssdagen hafva ondt sambvette öfver begångne syndh och lägersmåhl medh Siuhl Pederssons hustru, och många gånger tänker göra af med sigh, och blef inrådder at bekänna dhet för prästen och han Rustmestaren bedit dhet hoos herr Månss Flodalin anmäla, dhet han strax giordt, och svarat honom skulle komma om afton till sigh, och kommande i sochnstufvan hoos vachtan, haar han dhet uthsagt, huar öfver dee hade nogh at säija, och der medh kom Nillss intett till prästen som honom mycket aggat, och han beklagar. Hust Agnäs förehölts ytterlijgare hans angifvande, och huadh teckn och lijknelseer där till synas vara, men hon nekar alldeles någon beblandelse medh honom haft, och kan säkert gå lag derföre. Henne förehölts ytterlijgare, att hon ville sigh väll betänckia, och frågades om hon medh skähl kan bevijsa systrens och svågerns vittnande vara väldugt, svaradhe, att hon een gångh honom fölgde ifrå skogen allena, och intet kan minnas sigh honom på lägdan luska, minnandes icke heller, att Varbergh lågh på gården, och inkom sedan dee andra fått math, utan att han åth enär dhe andra åto. Siulls äldsta dotter om sina 21 åhr Ingeborg ben’dh, berättar sigh intet sedt sin modher föllia Nillss mehr än een gångh allena ifrå ängien, och att modran kan luskat honom någon gång hemma, deth hon säger sigh och giordt. Dåttren Elin allenast, att dee fölgdes åth ifrå ängien allena een gång och kommo nästan så snart heem Ingeborg och hon. Flickan som Vahrbergh känner för sin, vidh nambn Brita, är född, dageen efter korsmässa om våren 1686, då han var kommen derifrån, efter som Siuhl blef ryttarbonde. Vahrbergh att enär furubark togs 1685 om våhren, och Ingeborgh och Elin gingo ifrå orteen der dee såtho at hassla barken att sättia snaran för een andh, som icke långt der ifrån hade sitt boo och värpit, och under den tijden skulle han medh hustru Agnes bedrifvit otucht, och vidh dhet samma kommo dee tilbaka, och blefvo varse, att han var i värket dhet at göra men dee nekadhe alldeles. Han sade dem sedan fånga anden och dee nekadhe. Nillss beklagar ijmmerfort sin bedrefne syndh, och säger sigh intet kunna hafva rolijgt samvette för än han får lagligen plichta derföre. Item, att han frågat husto Agnäs sedan hon var hafvandhe blifven huem som äger barnet, och bekom till svars, dhet veet intet iagh, om du eller Siul dhet äger, och att han besåfvit henne, näst förr han flyttiade derifrå, och kände barnet röras, och då var Siul till Nårie, och att ingen vecka gick förbij, som han icke henne häfdade, förutan dee fiorton dagar han om hösten på Camperingen var. Ingebor, att Nilss var väll hemma tillijka med modren enär dee andra voro på stahrmyran, men kommo heem om quällen. Nillss påmintes och varnades intet falskelligen henne angifva: vettandes, att han tillijka medh Hanss Trast dem stullit och lagförd derföre. Resp. att dhet är sant ty värre han berättat, och om icke hans sambvette vaknat, så hade han sin syndh och väll förtegat, och ingen lärer kunna vara så sinnat, att beliuga sigh sielff at få straff, och säger sigh kunna säkert döö der på, att dhet är sant. Men Agnäs nekar som förr alldeles, och säger sig kunna anamma Herrens Hellijga Nattvard der på, och kan Edelligen dhet besanna. Nämbden påminner sigh väll, att Nillss Larsson var den tijden frisker och lustigh, men sedan tyst och lijka som sorgse, haar och een och annan städs beklagat sitt hafde lägersmåhl medh hustro Agnäs. Item, att dhet rychtett var kringhspridt i heela sochnen, och hustro Agnäs dhet vähl hörde och intet bekymbrade sigh derom, utan der medh stilla tegat. Voterades samptlige, att hon efter lahgh böör väria sigh. Såsom Nillss Larson Varbergh frijvilliogt bekänt och tillstår sigh ofta haft olåfligh beblandelse med Siuhl Pedersons hustru i Loke, Agnäs Nillssdotter, och dhet allaredan 1686 rychtbart kring om sochnen, och hon såsom och dhett hört, der medh stilla tegat, och intet honom Varberg lagl derföre tilltallt, iempte andra misstänckellige lijknelser der hoos hon och sielf uthlåtitt sigh villia och kunna der före gå lagh; Alt så haar nämbden icke kunnat frijkalla henne derifrån utan efter 19 cap tingsmålabalken finner henne plichtig, å nästkommande laga tingh, sielf tolfte befrija sigh, intet lägersmåhl och beblandelsse med Nillss Larsson Varbergh haft. |
| 748. Type: Häradsrätt, Abbr: Jämtlands domsagas häradsrätt AI:22a (1701-1701), Title: Jämtlands domsagas häradsrätt AI:22 (1701-1701), NAD: SE/ÖLA/10822 |
| - Reference = Jämtlands domsagas häradsrätt (Z) AI:22a (1701) Bild 2270 / sid 223 (AID: v407037.b2270.s223, NAD: SE/ÖLA/10822) (Other Event, Date, Place, Notes) |
| - Notes: 30
Eftersom ifrån Norrie voro underrättelsse ankommen, det Pähr Nilsson här i Jempteland, Lokne Sn och Byn född, men en långlig bodt på Röroos kopparvärk, voro för ett åhr genom döden afgången uthan barn, derföre och hans broder Jacob Nilsson i Byen, med dess broders dåtter Brita Olssdåtter i Bleka, sampt Systerbarnen Nils Stafansson i Tann, Nils Siulsson i Loke, och Dr Nilss Dufva, tänkte arf efter honom sökia; dy vardt på deras begiäran undersökt och af nämden bevittnat at desse förenämnde voro Sahl Pär Nilssons närmaste arfve, och till arfvet efter honom berättigade hvilka till dess utfodrande sampt befullmechtigadt Erich Olsson i Bleka och Lockne Sn Brunflo Tingelag. |
| Created on 21 Oct 2025 |